Självbärighet – Steg för steg

(Typ längsta inlägget i bloggvärldens historia, men ta er tid att läsa detta, för detta är väldigt nyttig läsning!)

Det finns en bok som är väldigt pedagogisk, visar med bilder till alla faktatexter och som förklarar allt så himla lättförståeligt. Training Showjumpers heter den och är skriven av Anthony Paalman. har suttit och läst och läst de senaste dagarna och allt vi jobbar emot blir så himla klart. Alla pusselbitar hamnar på plats och vägen framåt ser så himla enkel ut.

Jag ska förklara det mest grundläggande inom avsnittet Jumping-Dressage i detta inlägg.

20140120_103513

 

Det här, som bilden ovan visar, är det man vill uppnå hos en hopphäst. När man rider mot ett hinder måste hästen ha all sin kraft på bakdelen, de måste vara samlade i ryggen och de måste sträcka ut halsen och ta ett stöd framåt till bettet. Själva uppsprånget är som den högsta typen av samling och kan liknas som början av en levad. Hästen måste i ett språng lägga all vikt på bakbenen och sedan trycka ifrån upp i en jämn båge över hindret.
Hur?
Hästen måste ha en egen framåtbjudning mot hinder för att kunna uppnå det jag skrev ovan. Med en häst som självmant går framåt i ett bra tempo blir det lättare för ryttaren att rida i en bärig galopp hela vägen fram till hindret. Är hästen “tom” och utan tryck i galoppen kommer inte bärigheten hålla i sig hela vägen till hindret på grund av att ryttaren mer måste tänka på den framåtdrivande hjälpen än på att bärigheten ska vara där. Hästen måste vara “i ramen”, som jag kommer skriva om senare.

Hur får man då en häst som bär sig själv på bästa sätt?
Man måste börja jobba mot detta mål direkt med hästen. Det krävs, i grund och botten, mest styrka, självkontroll och balans från hästen för att klara av att bära sig på rätt sätt. Så när man börjar rida in/träna en häst så börjar man alltså i den änden, styrkan och balansen!

Hur tränar man styrka och balans på en häst då?
Man måste ha i tanken att en häst utan ryttare har en egen balans. Så fort man sätter upp en ryttare på hästens rygg ändras balanspunkten och hästen måste lära sig att balansera om sig för att på ett bra sätt bära runt på ryttaren. Slutmålet är  att få hästen att bära sig mer med bakdelen för att underlätta för framdelen som gärna blir den som får ta all vikt annars (pga att hästar i regel är byggda med längre bakdel hamnar vikten automatiskt på framdelen).
Men man börjar alltså med att stärka hästens överlinje genom lång och låg träning. Man börjar rida hästarna med hals och huvud sänkt i ett jämnt tempo. Longering med till exempel Pessoa-sele är också ett bra hjälpmedel under detta steg. När hästen sträcker ut sin hals och sitt huvud framåt och nedåt gör man det enkelt för hästen att hitta sin egen balans tillsammans med en ryttare och genom att sträcka ut rygg (som automatiskt händer) så stärker man musklerna i överlinjen. Detta är alltså inte målet med hela ridningen, men det är ett viktigt steg på vägen för att få en balanserad och stark häst.
Målet med denna träning är att få en häst som rör sig i en bra rytm, är framme för skänklarna och “går in i handen”. Är inne i ramen helt enkelt, jag kommer i nästa steg berätta varför det är så viktigt.

20140120_103341

När balansen sitter och hästen har blivit starkare i ryggmuskulaturen så börjar steget som man aldrig riktigt kommer komma ur. Det allra viktigaste steget som genomsyrar all ridning, alltid. Bärigheten. Målet är att hästen ska bära sig själv i alla gångarter och alla tempon oberoende av ryttarens inverkan.

Hur börjar man då öva bärighet på en häst?
Första steget till en bärighet är övergångar. I varje övergång måste hästen sätta sig på bakdelen. I början i väldigt liten grad men ju längre den kommer i utbildningen dessto mer kommer bakdelen vara under kroppen i övergångar. Börja från skritt till halt. I varje halt måste hästen samla sig (samling som är en stor byggsten i bärigheten, kommer till det också senare). Skritt, halt, skritt, halt, skritt halt med rakriktad häst och lätt hand. Det viktigaste att tänka på är att hästen svarar snabbt för skänkeln framåt så den direkt driver på bakifrån i skritten och att hästen aldrig “hänger sig” i handen så att det blir en dragkamp varje halt. En snabb hjälp tillbaka och en snabb hjälp framåt. Detta är faktiskt det allra första steget att jobba upp bärigheten hos en häst. När skritt-halt fungerar börjar samma arbete i skritt trav och halt-trav för att ännu senare lägga in samma arbete i galopp.

Det krävs ganska mycket av en häst för att balansera upp sig i övergångar, de måste vara jämna i handen, framme för skänkeln och under själva övergången vara så balanserade att de automatiskt lägger all vikt på rumpan i övergången, “sätter” sig i övergångarna.

En annan väldigt bra övning att få mer vikt på bakdelen är övningen på bilden ovan. Öppna och sluta. Fast i förenklad version. Strunta lite i böjning och ställning till att börja med. Det viktiga är att få hästen att gå på tre spår och verkligen sätta under ena bakbenet under sig.
Som ni ser på bilden ovan; Vid nummer 1 får hästen verkligen jobba med höger bakben, varje steg den tar med det bakbenet är in, under kroppen vilket gör att hästens tyngdpunkt automatiskt flyttas bakåt (förutsatt att den inte hänger i handen). Bild 2 hjälper vänster hand till att rakrikta hästen och bild 3 jobbar den på rakt fram igen.

20140120_103230

Ju starkare hästen blir dessto mer samling och bärighet kan man begära av den. Målet är det på bilden. Att genom att hästen är framme för säte och skänkel kommer in i handen genom bärighet bakifrån. Samlingen, balansen och bärigheten är det absolut viktigaste hos en hopphäst (eller ja, inom all ridning egentligen). Endast en häst som kan samla sig, har balans och bärighet kan bli självbärig.

Vad menas då med självbärig?
Titta på bilden ovan. Denna häst är i en bra position. Den har vikten bakåt (den jobbar i uppförsbacke) och den är i en ram mellan hand, sits och skänkel. Denna ram är väldigt viktig. Varför? Jo, en häst måste vara framme för skänkeln och sätet. Varje steg ska inte behöva gå ut på att driva hästen framåt, utan den ska ha en naturlig framåtbjudning från sits och skänkel in i handen. Handens uppgift är att hålla ramen. Hur menar jag då? Tänk såhär. Du rider mot ett hinder. Hästen är bra framme för sits och skänkel och galopperar på i bra bärighet (mycket vikt på bakdelen) mot hindret. Då är det helt enkelt handens uppgift att vara stödet till ramen. Handen säger helt enkelt att “här är en bra position för hals och huvud”. En häst som är inom ramen kommer automatiskt följa ryttarens hand till stöd. En häst ska alltså inte hänga i handen, den ska söka stöd in i handen för att hitta den önskade ramen.

Är hästen i full egen bärighet inom ramen så kommer bilden ovan stämma väldigt bra. Hästen jobbar med bra aktivitet bakifrån in i handen. Skulle du lätta i handen och låta hästen sträcka fram nosen skulle INGENTING förändras förutom halsens och huvudets position. Hästen bär sig fortfarande på ett korrekt sätt och stannar i samma rytm som den hade innan. Den kommer alltså inte gå fortare eller ändra sin tyngdpunkt när du ber den att länga ut halsen. Där har du facit. Är din häst självbärig ändras ingenting annat än huvudet och halsens position.

20140120_103240Titta istället på denna bild. denna häst är INTE inom ramen och den har inte tyngdpunkten på sin bakdel. När du ber den länga på halsen kommer den hamna på bogarna samt antagligen röra sig i ett högre tempo och annan rytm. Endast för att ryttaren inte har fått igenom allt som krävs för att hålla hästen inom ramen i tidigare skeden under ridningen.

 

20140121_075305Det här är det man strävar efter! En häst med bra tramp och energi bakifrån (man brukar säga att bakhovarna ska trampa över framhovarnas tidigare spår) en kort (samlad), upphöjd rygg och en hals som jobbar uppåt in i ramen. Man brukar säga som riktmärke att är punkten på halsen precis framför manken upphöjd är halsen i en bra form. Först när hästen bär sig på detta sätt har den rätt förutsättningar att hoppa en hög bana på ett korrekt sätt!

 Ni får mer än gärna ställa frågor på detta och jag svarar på allt så bra jag kan!

20 Kommentarer

    • I mina ögon är hela inlägget ganska irrelevant då argumenten inte riktigt håller hela vägen. “Bevisen”, alltså bilderna är väldigt missvisande och hela vågsystemet är fel tänk tycker jag, men det är min åsikt och den behöver inte alla hålla med om.

  1. Jag fastnade vid första meningen… ” ..ta ett stöd framåt till bettet”. Varför? Senare i texten står det “Målet är att hästen ska bära sig själv i alla gångarter och alla tempon oberoende av ryttarens inverkan.” När en häst är helt oberoende av ryttaren betyder ju det att den inte behöver/ska ta stöd i bettet? :)

    • Det handlar om att ha hästen ‘inom ramen’. Handen har ingenting med hästens självbärighet att göra då den inte kommer framifrån. Handen är mer en hjälp för hästen att veta vart huvudet ska vara placerat. Beroende på olika övningar behöver den ha huvudet och halsen placerat i olika höjd och det visar handen. Tex lång och låg form vid avslappning och högre hals och huvud vid banhoppning.

        • “När man rider mot ett hinder måste hästen ha all sin kraft på bakdelen, de måste vara samlade i ryggen och de måste sträcka ut halsen och ta ett stöd framåt till bettet” När man rider MOT hindret behöver hästen ett stöd för att få hjälp att hålla ramen fram till hindret. I luften är ingenting jag pratar om i texten och är en helt annan historia. För att orka samla sig så pass mycket som en häst måste göra runt en hög hoppbana måste de få hjälp med att hålla sin balans, det genom att hålla sig inom ramen. Bettet är den främre delen av ramen. Hoppas du förstår hur jag menar, det är inte alltid så lätt att beskriva genom text.

        • Tror det beror lite på hur man definerar ordent stöd. Stöd på bettet behöver inte betyda att man “bär runt ” på hästen utan kan även innebära en kontakt mellan häst och ryttare, så menar iaf jag när jag säger att min häst har en fint stöd på bettet.

          • Exakt, ett stöd är inte att hästen hänger i handen, då är den på bogarna. Ett stöd är en häst som söker sig fram till bettet för att finna sin position. Det ska vara kontakt, men inte ett dugg hängigt!

  2. Tycker om det här inlägget!! Väldigt svårt att formulera så alla är med men jag tycker att du gör det bra:) delar inte alltid dina åsikter annars men alla är vi olika och här är du mitt i prick! I alla fall tycker jag det! Tummen upp!!

  3. Sofia..om du inte har kontakt med hästens mun kommer hästen länga ut sig och bli platt. Du förlorar då bärigheten och får ett dåligt språng över hindret.

  4. Pingback: Självbärighet – Steg för steg | Johanna Grant – Hästblogg

  5. Jag undrar om det är bäst att rida hästen på tygeln mellan hindren eller med huvet uppåt? Jag menar alltså inte precis innan hindret, där förstår jag att hästen måste få komma fram med nosen :)

  6. Pingback: ALL vikt på bakdelen | Life of Showjumping

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *