Jag har tvingats ge upp…

Jag känner mig som en fallen stjärna. Ett avslutat kapitel.
En avdankad idol. Som att livet glider ur mina händer. Typ,
fast kanske inte så dramatiskt ändå.

Men nu har min kropp börjat säga stopp på riktigt till vad jag vill göra. Jag vill vara i stallet, gå promenader, spela fotboll med Alex, springa, leka busa, kunna storhandla, kolla på kläder, strosa längs gågatan i stan. Vad jag kan göra just nu? Ta mig från sängen till toaletten, typ.

Hela veckan har jag sovit bort dagarna. Jag har lämnat Alex på dagis, varit hemma igen runt 8-tiden. Då har jag bara ätit lite frukost och sedan sovit till 13-tiden. För att gå upp, åka till sjukhuset eller göra något viktigt ärende och sedan hämtat Alex på dagis, lekt några timmar och sedan bums i säng igen.

Min största skräck just nu? 4 dagars ledighet!! Oh, måndag och tisdag är röda dagar här så Alex är hemma från dagis ända till onsdag morgon. HUR SKA JAG KLARA DETTA?! Idag är det iallafall dåligt väder så vi kan ha filmförmiddag – lika med jag kan halvslumra.

Idag är det exakt en vecka kvar till beräknat datum för lilla bebisen. Så jag antar att det kan vara en anledning till att ta det lite lugnare. Men det är så tråkigt och jag vill så gärna busa med Alex mer än vad jag orkar.

 

8dagar till BF :)

Ett foto publicerat av Amanda Björk ♡ (@lifeofshowjumping)

En kommentar

  1. Lider med dig, kan bara tänka mig hur frustrerande det är… Men se det från den ljusa sidan, snart har ni en ny liten sötnos och väntan är över! ;)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *