Hur vi arbetar pigga hästar

Hästens personlighet och uppförande spelar stor roll in på hur lägger upp träningen.
I detta inlägg tänkte jag fördjupa mig lite i hur vi tänker med den piggare sortens häst. En häst med lite för mycket spring i benen och lite för lite fokus på ryttaren helt enkelt.

Vi har ganska många väldigt pigga hästar i vårt stall. Hästar som gärna lägger i högsta växeln från start och som gärna inte växlar ner. Som helst av allt skulle vilja strunta i ryttarens signaler och bara köra sitt eget race. Sådana hästar får man ofta kompromissa lite med. Det går inte att säga “Hej du, galoppera sakta” för då kommer hästen svara “Aldrig i livet, jag vill springa fort”. En mer eller mindre kamp kommer sedan utspela sig där hästen förmodligen vinner.

Alltid när vi tränar piggare hästar får de “springa av sig lite” först. Alltså när vi börjar galoppera (som vi gör ganska tidigt in i ridpasset)får hästen galoppera runt fyrkantsspåret i sitt egna grundtempo (utan att den får springa iväg utom all kontroll, självklart). Ibland några varv, ibland många beroende på hästens dagsstatus. När man känner att hästen börjar galoppera mer igenom kroppen och “väntar” varje galoppsprång kan man börja kräva lite mer.

Det är ett väldigt smidigt sätt att komma till arbete på en pigg häst. När hästen har mycket överskottsenergi är det svårt att komma till bra ridning. Man kan inte rida så mycket med benen som man borde för då “stapplar” hästen iväg i ett för högt tempo. Bättre att först bli av med överskottsenergin tills man känner att hästen har “landat” lite i sin galopp och i sin rytm. Då, när hästen är lite trött och avslappnad, kan man börja rida och kräva mer i galoppen.

Har en häst för mycket överskottsenergi är det svårt för den att koncentrera sig, bättre att låta den springa av sig lite innan du börjar ställa massor av krav och frågor!

wn3

En kommentar

  1. Jag resonerar nog faktiskt lite tvärtom. Att låta hästen “springa av sig” är för mig att inte lösa problemet. I alla fall under ryttare. Det kan den visst få göra EFTER ridpasset, då jag fått hästen att lugna sig. Är den så pigg att den måste “springa av sig” så får den i så fall göra det i en longeringslina eller helt enkelt lös på ridbanan UTAN ryttare. Min erfarenhet av övderladdade hästar är att det tvärtom behöver väldigt mycket ben och skänkel. Ju mer man släpper skänkeln ju mer springer/studsar hästen. Däremot låter jag mina få skritta på ordentligt på lång tygel tills de “landat”. Det kan ju ta en stund men det funkar alltid. En av anledningarna till det är ju för att hästen ska hinna komma igång i hela kroppen, att få igång blodomloppet ordentligt och att den ska få mjuka upp alla leder och ligament INNAN jag arbetar i högre tempo. Men alla löser vi saker på olika sätt ;-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *