En otrolig respons!

Hej!

Vilken otrolig respons jag fått för mitt inlägg från igår kväll. Inlägget har delats runt om på diverse sociala medier och jag är väldigt tacksam för det. Jag hoppas, och tror, att Ulrika blir nedröstad med hennes väldigt orealistiska argument. Jag hoppas att Sverige förstår att det aldrig är fel att se ut som man vill – även om det innebär solglasögon och läppglans som 12-åring. Jag hoppas Sverige förstår att det inte är kjolens längd det är fel på – det är våldtäktsmannen som har stora, seriösa problem som tyvärr andra får lida för.

Jag hoppas också Sverige förstår att bloggar (och särskilt dem hon nämner) inte har en roll i samhällshetsen om vikt och utseende. Det är inte hästbloggares fel, vi lever i ett konsumtionssamhälle och det grundar sig i hur hela Sverige värderar sin omvärld och sina behov.

Jag hoppas att Ulrika går ut med en stor, ordentlig offentlig ursäkt till de stackars människor hon anklagar för något de inte har en skuld till. Kom igen Ulrika, visa lite stake! Inlägg baserat på fakta och inte på dina bittra människosyn i fortsättningen, tack!

 

4 Kommentarer

  1. Vill börja med att säga att ingenting jag skrivit här är riktat som kritik emot någon blogg eller bloggare. Det här är hur JAG har uppfattat Ulrikas artikel och det finns ingenting som säger att min uppfattning är mer, eller mindre, rätt än någon annans…

    Jag håller helt klart med om att Ulrikas artikel är enormt klantigt skriven (förvånande, med tanke på att hon är både författare och journalist).
    Jag vet inte om det för mig klassificeras som “det vidrigaste jag har läst på länge”, det är starka ord, men snyggt gjort var det inte!!
    Jag har läst hennes inlägg innan jag har läst någon blogg och, bortsett från biten om Tyra Sjöstedt, så har jag inte uppfattat det som att hon har “hängt ut” någon specifik person eller bloggare. Hon refererar till “bloggande småtjejer” som flockas på bloggsajter som Horseworld – och “alla” skriver upprört om hur hon har gett sig på Nellie Berntsson (bloggar på Spotlife – MetroMode innan dess). Tar man bort dom två meningarna med namnet Tyra Sjöstedt i, så ser artikeln i stort sett exakt likadan ut. Den biten var ett helt onödigt och jag kan inte i mitt liv förstå hur hon tänkte där.

    Att hon sedan inte verkar kunna bestämma sig exakt vad det är hon vill säga, bidrar bara mer till den allmänna kalabaliken. Handlar det om märkeshetsen i stallet och hur dagens bloggar bidrar till den (vilket vi måste ärligt kunna erkänna att det gör dom ju faktiskt) – eller handlar det om hur vi måste informera och skydda våra barn från den mörka baksidan av dagens internet.

    “…en bild på barnet med läppglans, solglasögon och en tröja nerhasad över en bar axel…Barn som utan att förstå det sexualiserar sig själva. Rena pedofildrömmen”.
    JAG tolkar det här mer som en varning om vad man (eller ens barn) egentligen lägger upp på nätet – och vem som har tillgång till det. Inte att det skulle vara “fel” eller “olämpligt” för någon att ha på sig läppglans, solglasögon och en nerhasad tröja – även om man är 10 år.
    Att pedofiler hittar bilder på barn på nätet är ingen hemlighet (min syster t.ex. lägger inte upp några bilder alls på sina barn på FaceBook efter att man hittat bilder från just FB efter en pedofilraid i Tyskland). På Instagram och FaceBook har man ändå lite mer kontroll över vem som kan se bilderna som läggs upp – men en blogg (såvida den inte är privat eller låst) är öppen för allmänheten.

    Men vad har det här med märkeshetsen att göra? Och hur kan det ansvaret läggas på dagens bloggare? Den här biten är 100% föräldrarnas ansvar!! Vad gör ditt barn på nätet? Vem kan se det? Läser du ditt barns blogg och förklarar du riskerna som är förknippat med dagens sociala medier? Och hela den här diskussionen, hur skrämmande, nödvändig och svår den än är – hör inte hemma i en artikel som handlar om dagens märkeshets inom ridsporten. Igen, hur tänkte egentligen Ulrika här..?

    En bra tid tillbaka läste jag Linn Olsson’s blogg där en läsare skrev att hon aldrig hade hört talas om Kingland – till hon började följa Linns blogg. (inte menat som kritik mot Linn Olsson, bara ett exempel) Så att säga att bloggarna inte skulle bidra till märkeshetsen är bara naivt.

    Jag TROR också att det här är något som främst gäller de bloggar med en yngre läsarkrets.
    Om du tar t.ex. din egen blogg, Kristina Wargs & Amanda Gullströms : Era bloggar är väldigt professionella med stor fokus på ridsporten. Ni skriver om era hästar, hur ni tränar, hur ni tävlar, hur dom mår, hur ni tar hand om dom, framgångar såväl som motgångar. Dagens outfits och vilket märke ni har på tränsen tar minimalt, om ens någon, plats. Det här är mina favorit bloggar. Just för att dom är välskrivna, jag får idéer, tips och kan alltid lära sig något på vägen. Jag tror också att ni har en betydligt äldre läsarkrets.

    Om vi då jämför med t.ex. Nellie, Linn Olsson & Tyra : Här är det mycket outfits (både i stallet och privat), lite drama och provocerande inlägg här och där – och mycket reklam. Förståligt, eftersom dom har sponsorer och tjänar enormt mycket pengar på sina bloggar, just genom att marknadsföra sina sponsorer och göra reklam för sina företag. Dom har övervägande yngre (och lättpåverkade) läsare!!
    (igen, det här är ingen som helst kritik till ovan nämnda bloggar – bara en observation. Speciellt Nellie tar mycket stort ansvar för att försöka minska dagen näthat och förtjänar en speciell eloge for det.)

    Men, med tanke på att reklam riktat mot barn är förbjudet i Sverige och många av dom här stora populära hästbloggarna har en mycket ung läsarkrets – borde inte största (om inte hela) delen av ansvaret och “skulden” riktas mot företagen som girigt och fult utnyttjar den här gråzonen för fullt, och därigenom utnyttjar både sina bloggare och deras läsare? När en blogg med genomgående unga läsare visar vårens nyheter eller ger 20% rabatt – det är riktat direkt mot deras unga läsare, inte deras föräldrar = lagbrott.

    Det här gäller ju nu inte bara hästvärlden och hästbloggarna. Det här ser du överallt idag, i skolan, alla modebloggar osv – det tjänar liksom ingenting till att sitta och gnälla ‘att så var det minsann inte när jag var liten’. Tiderna förändras och vi måste förändras med dom.

    Avslutningsvis, oavsett hur slarvigt och oprofessionellt skrivet “ponnymammans” artikel är (och det måste den ju uppenbarligen vara, eftersom alla “läser mellan raderna” och har helt olika uppfattningar av vad det är hon försöker få fram) – något som ändå förvånar mig, samtidigt som det gör mig lite…besviken…är reaktionerna från bloggsammhället.
    ALLA känner sig påhoppande, alla rasar om den bittra, elaka ponnymamman som bara måste hata framgångsrika ungdomar – men inte en enda bloggare (av dom jag läser, vilket iochforsig bara är en handfull, så jag skriver detta med viss reservation) har sagt : Hej, vänta ett tag. Jag tycker inte om vad hon skrev och hur hon skrev det, men kanske ligger det något i det hon försöker säga? Kanske jag bidrar till den här situationen? Kanske kan jag göra något för att försöka förbättra den?

    Istället för att alla bloggare sitter hemma och hatar Ulrika Fåhraeus, känner sig kränkta, arga, uppretade och sårade – varför inte rannsaka sig själv och situationen? Ifrågasätta om jag kanske har gjort något som kan ha bidragit till eventuell märketshets? Kan jag göra något för att minska fokusen på märken? Inte ta allt det här så personligt och helt enkelt försöka vända det från något negativt till något positivt.

    Plus, det skulle vara så befriande att läsa en blogg där någon ser igenom kritiken (trots att den var enormt klumpigt framförd), identifiera problemet och se på frågan i ett helt annat ljus. Ta ansvar istället för att bara skylla ifrån sig. Ta sig ut ur den där berömda bubblan som alla anklagar Ulrika att sitta i.

    • Jätteintressant kommentar, tack!

      Jag förstår precis hur du tänker och jag vill hålla med dig på många punkter. Jag ser många lite för provocerande bilder på unga tjejer i bloggar, jag ser inlägg med vilka kläder man ska ha, hur man ska äta och hur man ska se ut. Men jag ser det absolut inte lika tydligt på hästrelaterade bloggar som “rena livsstilsbloggar” eller mode/smink-bloggar.Jag tycker hästbloggare har ett bra avstånd till det jag gärna håller mig undan på nätet. Jag förstår Ulrikas poäng men jag förstår inte vart hon fick hästbloggarna ifrån, jag tycker det svämmar över med “hjälmselfies med en mule” och inte bara axlar och korta kjolar…

      Att märkeshetsen kommer från bloggar är ju en liten självklarhet, en människa hämtar inspiration överallt och ser man en fin tröja i en blogg är det ju såklart att man blir intresserad, och kanske även visar denna tröja för sina vänner – och hjulet har börjat snurra. Men jag ser inte heller det som ett av bloggarnas fel. Som du skriver har företag hittat ett stort skyltfönster (rätt eller fel lägger jag mig inte i) och en blogg blir som vilken annonsplats som helst, fast oftast med större genomslagskraft då annonsen även blir personlig! Jag tycker inte jag har läst på de större bloggarna jag läser (speciellt hos Tyra) att märken är det ända rätta och alla som inte har det är töntar. Jag tycket Tyra är väldigt neutral i sina kläder och försöker inte hävda sig bara för att hon har ridbyxor för 5000kr.

      Jag förstår om många känner sig påhoppade – många visar sina outfits i bloggen som en del av deras upplägg och många har en selfie i ett mer personligt inlägg – men det behöver absolut inte betyda att de bidrar till pedofili och utseendehets. Jag bär kläder i alla möjliga prisklasser och jag visar upp allt “lika mycket” och jag tror dem flesta faktiskt beter sig så.

      Ulrikas inlägg är ogenomtänkt, utan någon speciell poäng. Mest galla spydd på stora hästbloggar – och då speciellt Tyra. Det blir jag arg över.Vill man framföra sin åsikt så ska man tänka till, vara objektiv och saklig. Det borde Ulrika veta och hon gör det bra i vanliga fall.

      Tack igen för din kommentar, det är väldigt intressanta tankar och jag tycker att när det kommer ett inlägg som detta så bör man rannsaka sig själv så som du skriver. Alla har sämre sidor i sina bloggar och man vill ju alltid bli bättre! :)

  2. Jag haller helt och hallet med dig om att Ulrikas inlagg ar ogenomtänkt – ingen som helst tvekan dar. Jag tycker också att hon laggger skulden fel nar hon lagger den pa (barn-) bloggare. Ur laglig synpunkt sa tycker jag att skulder ligger hos förtagen som utnyttjar situation och tjanar massvis med pengar pa den – och till viss del bloggportalerna som blundar eller ser genom fingrarna for det lagbrott som faktiskt foregar. Reklam riktat direkt mot barn – skrivet av barn.
    Ulrika skulle också tjanat mer pa att lamna Tyras namn ute ur sin artikel. Som jag tidigare namnt, tar du bort eller andrar dom tva meningarna dar Tyra namns sa ser artikeln exakt likadan ut. Det var helt onodigt och far folk annu mer att vilja missförstå hennes mening (det fanns nog någon slags mening bakom hennes inlagg) istället for att forsoka ta den till sig. Ar fortfarande enormt forvanad att någon som har som yrke att skriva har lyckats uttrycka sig sa enormt fel. Trakigt for det ger hela debatten en valdigt aggressiv ton fran borjan och folk blir mer upptagna av att skylla pa varandra, bygga upp mer nathat och valja sidor istället for att fora en vuxen och konstruktiv diskussion om vad som kan goras for att forbattra situation.
    I stort sett tror jag att du och jag ar helt överens. Och att anklaga minderåriga for nagot som helst av det har ar totalt fel – men det hoppas jag inte var Ulrikas mening…

    orkar inte sitta och andra alla å, ä och ö’n – hoppas du har overseende

    • Exakt, hennes ton är inte i “diskussionsläge” och med personangrepp i texten sjunker den direkt i mångas ögon tror jag. En objektiv syn på märkeshets i bloggar skulle kunna bli intressant, detta blir bara otroligt missförstått och felvänt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *