Bulgariska Mästerskapen Dag 1

Vilken förstadag! Det var bedömningen Table C (vet inte vad den bedömningen kallas i Sverige). Alltså en tidshoppning och om man river får man +4 sekunder för varje rivning. Snabbast tid vinner alltså hur många hinder man än river. Vinnaren igår hade till exempel +8sekunder men red ändå snabbast.

Ivo var start nr 2 med Dendence. Och jag lovar er – nyfödd-hormoner samt en felfri, exemplarisk runda är ingen bra kombo – jag grät som ett litet barn av stolthet. Mina hormoner nu alltså, gråter för allt haha. Iallafall hoppade Dendence bättre än någonsin – ni kan se videon nedanför.

Abarth då. Vilken liten jäkel han är. Ham var felfri och hyfsat snabb – 6:a i slutändan tror jag. Men vilken liten rackare. Han drog Ivo ur sadeln hela tiden, bockade, spraaaaaang i distanser och hamnade så han var tvungen att lägga in ett pyttegaloppsprång i slutet. Han var så olydig, haha! Egentligen skulle en “vanlig” häst dött efter en sådan runda men Abarth går ut och det ser ut som att han säger “Ni skämtar va? Ska jag hoppa detta? Vart är hindren?????”

Här är Dendence runda, detta är ögon-orgasm <3
Vill ni se skit-Abarth också?

 

Godmorgon torsdag!

Dagen före den stora helgen. Imorgon börjar Bulgariska Mästerskapen och Ivo tävlar med Abarth och Dendence. Jag önskar att jag hade filmat hoppningen från igår hemma när Ivo körde ett genrep med hästarna. Satan vad de hoppade, båda två! Helt klart bästa sprången och kontrollen jag sett hos båda två, någonsin. Nu hoppas vi bara att vi håller ihop det här hela helgen. Förra året vann ju Ivo och Abarth! Ivo var även tvåa med Queen Rubin. Vore ju kul om han kunde göra om det placeringsmässigt ;)

Sommaren har kommit hit nu också. Så i helgen ska det bli riktigt varmt, upp mot 38grader. Inte världens bästa förhållanden att hoppa stora, krävande banor flera rundor i, men vad ska man göra? Bara se till att hästarna är svala och dricker ordentligt!

Idag hade jag egentligen tänkt åka till stallet, filma lite och testa ett experiment men jag tror inte jag kan. Ivo var tvungen att ta min bil imorse så jag vet inte riktigt om jag kan ta mig någonstans idag – det återstår att se. Annars kan nog mina ben ta mig in till center för en fika iallafall, hehe.

20160516_090131.jpg

Måste visa er dessa små kattungar som blivit så stora nu också!

Godmorgon tisdag!

Hej!

Jag tänkte pallra mig iväg till stallet och filma lite när Ivo rider, är det någon speciell häst ni skulle vilja se lite extra av?

Som sagt, filmning står på schemat och sedan får vi se vad det är för väder i eftermiddag, står åska och regn på prognosen. Då blir Alex glad då jag lovat honom att åka till leklandet nästa gång det regnar. Vill inte vara inne på fina och soliga dagar men Alex älskar leklandet. Man måste kompromissa, hehe.

sötdendence

Abarth är tillbaka!!

Hej!

Helger som brukade vara vilotid när man inte hade barn har nu helt plötsligt blivit de “värsta” dagarna på veckan. Alltså, det är ju inte dåligt på något sätt – det är bara full fart hela tiden så jag har inte haft tid att sitta ner och blogga. Och när barnen somnat har jag prioriterat kakor, cola och slösurfning.

Iallafall är en till tävlingshelg slut och alla hästar har skött sig utomordentligt bra. Guldstjärnan denna vecka går till Abarth som vann fredagens 130cms-klass och även VANN GRAND PRIXEN igår!! Vilken comeback! Nästa vecka är det Bulgariska Mästerskapen och jag hoppas Ivo och Abarth kan försvara sin titel från förra året. Tyvärr säger väderprognosen för den helgen 33-37grader och strålande sol – så det kommer bli tufft för både hästar och ryttare att hålla fokus uppe.

IMG_20150917_124043.jpg

Älskade Abarth. Håll dig fräsch och glad nu är du snäll!

Första tävlingsdagen

I helgen är det ju tävlingar i Sofia som jag nämnde innan och idag har varit kvalifikationer till Unghäst-mästerskapen här i Bulgarien. 5åringarna hoppade stilklass, alltså bedöms sättet dom hoppar på. 1o är högsta poäng. Nimbus vann klassen med 7,6. Bobby var andraplacerad med 7,4 och Cazenta trea med 7,1. Inte illa!

Coraline hade ett pet i sin omhoppning, likaså Evan men båda hoppade väldigt bra!

Och sedan skrällen då. Abarth vann stora klassen för dagen, 135cm! Bravo! Ivo sa att han höll sig mer på mattan idag och att han bara tog kommandot i en sväng och gjorde en riktig värstingsväng, det var kanske det som säkrade vinsten, haha. Abarth är så rolig, hittar alltid på hyss.

evan

Pyssel och lek

Alex är en riktig pysselunge – eller detaljunge kanske man ska kalla honom. Han älskar att pilla med små saker och kan sitta i timtal med att snurra på hjulen på en bil för att se hur det rör sig och sitter ihop. Han älskar leksaker som det händer saker med, till exempel om man drar i ett snöre så åker en hiss upp eller om man vevar på en spak så åker en stege upp och så vidare. Det är Alex typ av underhållning. På det sättet är han väldigt enkel att underhålla. När han var mindre spenderade han hela dagarna framför tvättmaskinen för att se hur den snurrade.

Leksaker finns det ju gott om att köpa men jag vill inte att Alex leker med typ gevär, blodiga actionmans och knivar. Jag vill att han leker med mer pedagogiska leksaker – typ som pussel, former och olika problemlösningar. Han är ju tre år nu och börjar verkligen förstå och intressera sig för samband och lösningar. Typ pussel har han aldrig riktigt förstått sig på men nu vill han pussla mest hela tiden. För att han har förstått konceptet.  Och som sagt så ser jag ju hellre att han sitter och pusslar än att han springer runt med en pistol och “skjuter” folk.

Hur ser ni på leksaker till barn? vad föredrar ni?

mightymind

Typ såna här leksaker älskar han.

 

Vad ridning handlar om

“I don’t push the horse, I don’t work – the horse works. The first thing is to get the horse in front of my legs. Watch my hands, it’s not this zig zag garbage, that’s cheap. I hate this current riding style, bringing the head to the body. Classical riding is to bring the body to the head. This is a leg based system with motion of the horse. This is a system to teach the horse to carry himself.”

-George Morris

george

Detta mina vänner, detta är ridning enligt mig. Detta är vad målet alltid bör vara och detta är vad vi strävar efter precis varje ridpass, varje dag.

Att kunna sitta på hästen, ge hästen enkla instruktioner från ben och säte och känna HÄSTEN JOBBA under dig. Du ska inte behöva pressa fram varenda rörelse hästen gör. Hästen ska självmant jobba ordentligt och du ska bara kunna be om mer eller mindre uppgifter som hästen ska utföra. Du ska inte behöva vara dyngsur av svett efter ett ridpass om du gör rätt och har lärt hästen rätt – att jobba självständigt men lyssna på dina instruktioner.

George Morris är min gud inom ridsporten. Han är en otrolig man som har hittat precis rätt väg – enligt mig, och jag dyrkar varenda ord han säger.

För sju år sedan

Nu är det exakt 7år sedan jag tog studenten. 7år sedan jag sprang ut från skolans portar, ut i regnet och ner på en geggig fotbollsplan för att möta min familj. Mycket har hänt sedan den dagen, mycket har hänt på dessa år.

Jag trivdes aldrig riktigt i skolan och har liksom aldrig varit riktigt med i gänget. Jag gick till skolan, gjorde det jag skulle – sedan åkte jag till stallet och kände mig levande igen.

Jag vat en väldigt osäker person för sju år sedan. Inte i stallet – men på alla andra ställen och i alla andra situationer. Jag trodde inte på mig själv och att jag kunde göra bra saker. Skolan var jobbig då man är tvungen att visa vad man lärt sig på olika sätt. Umgås med människor var jobbigt för jag såg mig själv som en väldigt tråkig person. Stallet var bra, där kände jag mig hemma och viktig.

Studenten var som en slags brytpunkt i mitt liv. Ett tillfälle där jag blev tvungen att ändra på mig själv. Jag ville inte plugga vidare direkt och jag visste att jag inte kunde hänga på ridskolan hela dagarna. Jag var helt enkelt tvungen att tänka “outside the box” och kliva ur min comfort zone. Hästar ville jag ha i mitt liv – så jag sökte hästjobb.

Det var sju år sedan. Sju år sedan jag bestämde mig för att testa på att jobba med hästar. Snart sju år sedan jag flyttade till Tyskland och snart sju år sedan jag träffade Ivo för första gången. Mycket har hänt och jag är tacksam för allt.

Idag är jag en stark person. Jag vet mitt värde och jag vet vad jag kan. Jag är trygg i mig själv och jag tror på mig själv. Jag gör det jag ska och jag gör det med självförtroende. Jag har inga behov att hävda mig för att visa vad jag kan utan jag är nöjd med att JAG vet vad jag kan. Och vet ni? Det är den bästa känslan jag någonsin känt.

Jag är så glad att jag vågade ta steget ut i världen, att jag trotsade småstadstänket, att jag vågade hitta nya vägar och nya vänner i livet. Att jag vågade starta upp ett helt nytt liv i ett annat land långt ifrån min trygghet. Jag är stolt att dessa sju åren blivit precis som de blivit.

Studenten – tack för att du fick mig att ta mig i kragen och förändra det jag inte trivdes med. Nu mår jag bättre än någonsin.

217501_1066283537313_3545485_n