Sista dagens ledighet

Godmorgon!

Hoppas allt är bra med er? Jag mår toppen! Det har ju varit röda dagar här nu sedan i torsdags så jag har haft massor av tid med min minsta älskling. Alex och jag har lekt massor och idag tänkte vi faktiskt åka på utflykt. Vi ska packa lite matsäck och bege oss till ett vattenfall här i närheten. Vädret är kanon så det ska bli kul att spendera dagen utomhus!

skokovete-waterfalls (1) skokovete-waterfalls

Imorgon är det ledig dag i stallet men efter det så tänkte jag börja spela in videos med vardagsridning – hur vi tränar våra hästar i dressyren helt enkelt. Spännande eller inte?

Snabbhoppning med Jack

Älskar denna häst! Vår fula ankunge som äntligen börjar blomma ut till en fin, vacker svan!
Jack är 5 år i år och efter hingsten Quarz.

Klippte ihop en snabbvideo med några av gårdagens språng. Han börjar få lite mer styrka i sin kropp och kan ridas mer i balans nu även mellan hinder. Lite mer styrka och han är redo för internationell nivå detta år tror jag!

Vad tycker ni om Jacks språng?

Två bilder på hela dagen

Igår var det lite hoppdag igen och hindrena höjdes upp litegrann för de flesta hästar för att känna på lite tävlingshöjder. Vi har en tävling inplanerad här i Bulgarien om två veckor så hästarna måste få några högre språng i kroppen då och då så att de är redo för sina årsdebuter.

Jag tänkte växla lite med att ta kort. Aldrig mer mobilkamera i ridhus på motiv som rör sig säger jag ju bara. Jag ser bara ett suddigt streck på 99% av alla bilder jag tog, dessa var de enda två som man faktiskt ser att det är en häst på, men då är det massa annat i vägen också… Ja,ja.

Hästarna börjar iallafall ta sig riktigt ordentligt nu och det är roligt att se. Jag hoppas och tror att de ska vara redo att visa vad de går för nu när tävlingssäsongen – för i sommar är det mycket på gång och det vore kul om tävlingsfronten visar sin bästa sida!

 

 

image

image

Coraline hoppar bana

Coraline (6årigt sto e. Corrado I) är lite i hårdträning just nu. Hon har ju inte blivit riden så värst mycket i sitt liv då hon växt så mycket (hon är runt 180cm hög) och har varit väldigt gänglig. Vi ville låta henne växa i sin kropp lite mer innan hon började ridas men under förra sommaren/hösten hann hon göra några tävlingsstarter bara för att få se lite vad hennes jobb kommer handla om.

Just nu tränas hon lite hårdare som sagt. Hon är mer stabil i sin kropp och behöver bygga muskler för att bli ännu mer stadig. Hon rids en del på marken men hon styrkehoppar också en hel del- som rundan ovan. En bana som är “hoppbar” för henne. Alltså inte för lågt men inte för högt – det är inte meningen att hon ska behöva ta i så mycket men hon ska ändå behöva använda sin kropp för att hoppa ordentligt. Hon rids väldigt sakta runt banan, stabilt, sakta, rytmiskt men utan att blir hängig framåt. Att galoppera i den sakta takten tycker Coraline är superjobbigt, hon har så långa bakben som är svåra att sätta under sig – men det bästa att göra när något är svårt är ju att öva tills det känns lättare.

Själva hindren lägger inte Ivo så stort fokus på utan de bara kommer “ivägen” ibland så Coraline får hoppa över. Detta är inte riktigt banhoppningsträning utan mer rytm och balans-träning med några hinder här och där. Väldigt givande i Coralines vardagsarbete.

Svar på kommentar – Rädsla inom ridningen?

Hur ser du på rädsla inom ridsport? Varför tror du att den i grunden uppkommer och i vilka situationer/perioder har du själv upplevt/upplever den?

Svar: Intressant fråga!
Det här med rädsla inom ridsporten är en väldigt bred och stor fråga och jag vet inte om jag lyckas få ner alla mina tankar i detta inlägg, men jag ska försöka sammanfatta lite och sedan gå in djupare på någon eller några delar i separata inlägg.

Rädsla inom ridsporten tror jag är ett utsträckt problem, jag tror att fler än man tror är rädda – i någon situation. Jag är rädd i vissa situationer. Rädsla är ingen styrka inom ridsporten alls då hästar känner av sinnesstämningar väldigt lätt och agerar efter det – är du rädd blir antagligen hästen rädd/mer på sin vakt/spänd vilket antagligen gör att du blir ännu mer rädd.

Man kan vara rädd för många saker – hoppa, galoppera, släppa på kontrollen, rida i skog och mark, lösa problem, pigga hästar, hantera hästar, kratsa hovar, förändra eller något helt annat.

Jag tror att en rädsla kan uppkomma av flera olika anledningar men den största anledningen att man blir rädd tror jag är för att man själv upplever en situation man känner sig obekväm i – kan vara alltifrån bockningar till att hästen inte vill lyfta hoven när man ska kratsa den.

Jag har alltid varit väldigt tuff runt hästar och inte brytt mig så mycket om de bockat, sprungit iväg, varit jobbiga att hantera eller liknande men sedan jag fick barn så har jag varit mer “konsekvens-tänkande”. Jag har börjat tänka på vad som egentligen kan hända i vissa situationer, en väldigt “dålig” egenskap hos en ryttare. Jag tänker vad som kan hända (värsta tänkbara scenariot, såklart!) om jag kommer fel på ett hinder, om hästen reagerar för mycket på skänkeln just i det hörnet eller om den är för pigg ute i skogen. Ja, men ni vet, jag har börjat se min död även med de allra snällaste hästarna – vilket inte är till min fördel. Och min anledning är ansvar för mina barn helt enkelt – jag vill inte bli skadad på något vis så jag är mindre aktiv med mina barn.

Jag tror egentligen att alla situationer där en häst reagerar på ett nervöst sätt är framkallat av en människas rädsla. Jag tror även att många olater hos hästar är avspeglingar på människor rädslor också. Om en människa är osäker i en situation (tex på en bilväg, runt en hoppbana) så kommer hästen också reagera osäkert – vilket kan utvecklas till en rädsla även hos hästen – eller en olat. Är ryttaren alltid nervös runt en hoppbana och “glömmer att rida” så kanske hästen börjar stanna på hinder, kanske stannar i hörnen runt en bana och stegrar/sparkar eller helt enkelt springer vid sidan. Det vi ofta kallar olater eller istadighet – men det kommer från att ryttaren har överfört en obehagskänsla till hästen och hästen blir tveksam på at det här verkligen är något som man borde utsätta sig för.

Väldigt kort sammanfattat i detta inlägg, men tror jag ska gå in på dessa områden lite djupare i bloggen framöver. Är det ett spännande ämne?

h2

Veckans sista dag?

Godmorgon!
Idag är det onsdag vilket betyder att det är sista dagen denna jobbveckan i “normala” Bulgarien – inte för oss hästmänniskor såklart!
Imorgon är det Nationaldagen här och fredag blir då en klämdag antar jag. Skönt att få ha Alex hemma några extra dagar, jag funderar på att göra en utflykt någonstans med honom – bara han och jag, kanske stanna borta en natt på något spännande ställe? Får googla lite alternativ och se om jag hittar något kul. Ivo är ändå borta fredag, lördag och söndag så då kanske det är läge som sagt.

Annars har vi lite kunder igen nu i dagarna och över helgen. Vi ska försöka dra ner lite på hästantalet tills tävlingssäsongen börjar så vi inte har får många hästar kvar hemma i stallet som “blir över” när gänget drar iväg.

12788521_10208843422429029_503019188_o

Fina Bella!

Heros utveckling i bilder

Hero har varit hos oss i lite mer än ett år nu. Herregud vad tiden går fort – men han var Alex julklapp 2014, så några dagar innan julafton anlände han till vårt stall. Det har hänt väldigt mycket med den lilla krabaten sedan dess. Från att ha varit 4år, precis insutten och helt outbildad till att nu nyss ha fyllt 6 år, vara otroligt ridbar och hoppa 115cms-banor med lätthet. Här är tre bilder från hans år hos oss:

wpid-20150318_112523.jpg

Hero dagarna efter han kom. En tufsig liten tanig ungponny. Världens snällaste men helt ovetandes om vad hans liv handlade om.

 

 

wpid-20150606_104849.jpg

Hero lite senare under våren/sommaren 2015. Snyggare i kroppen, glansigare i pälsen och en tryggare och “vuxnare” uppsyn.

 

image

Hero idag. Snygg modell och bra i hull och muskler. Han är ju som sagt nyss fyllda 6år så lite mer muskler och lite mer “grovhet” kommer ju komma automatiskt med åldern. Han är fortfarande en ungponny men han börjar ta sig ordentligt. Ska bli spännande att se vad denna ponny kan göra under detta år. Någon som letar en underbar ponny att utveckla och utvecklas med? Hör av er!!

Ibland kommer livet emellan…

….och då får det vara så också.
När man har ett barn, ett på ingång, en man, 30 hästar i stallet. vänner och “måsten” så är det inte alltid bloggen hinns med. Men det är ok. För man hinner inte alltid allt och man orkar inte alltid allt.

Så. Ivo åkte till Ungern igårkväll, han bör vara framme nu om någon timme. Då blir det lite hästprovning innan han styr bilen tillbaka hitåt och beräknas vara hemma imorgonbitti. Hemma några dagar för att sedan bege sig iväg igen. Jag stannar dock hemma, men om vi hinner ska vi försöka planera in en barnfri minisemester i början av nästa vecka – det ser jag fram emot!

Nu ska jag till stallet. Ska inte göra allt för mycket men jag vill vara där och se hur hästarna ser ut! Vi hörs snart igen.

20160221_103028.jpg