Hur bör hingstar behandlas?

Isabelle skrev ett inlägg igår om ämnet hingstar och tog upp våra hingstar som exempel.
Det fick mig inspirerad om att skriva om min syn på hingstar och hur jag ser att de bör behandlas.

Det här med hingstar alltså… De bråkiga, ohanterbara individerna som endast stegrar och skriker. Eller?
Inte nödvändigtvis skulle jag säga – men kan lätt bli så.

Jag har erfarenhet av två sorters hingstar – alltså de som betäcker regelbundet och de som aldrig har betäckt. I stallet just nu har vi endast hingstar som aldrig har betäckt. De är oftast inte så svåra att ha med att göra. Våra hingstar står i vanliga boxar – både hemma och på tävling. På tävling ber vi dock om “hörnboxar” så de endast har en boxgranne, en av våra egna hästar som hingsten redan känner. Hemma i stallet blandar vi hingstar och valacker så att alla trivs med sin granne och kan ha en liten pratstund om de vill.

I grund om botten hanterar vi våra hingstar precis som alla andra hästar. Vi har dom uppbundna på uppbindningsplatserna och hästar passerar fram och tillbaka där hela dagarna – både ston, valackar och hingstar. Våra hingstar bryr sig inte direkt om ett sto går förbi och kanske stannar till för en sekund. Vi har hingstar och valacker på skrittmaskinen samtidigt, ibland kan även ett sto slinka in “på andra sidan skritten” – alltså med ett par valackar emellan. Vi leder dem som vanligt, rider dem med alla andra hästar och behandlar dom precis som vilka andra som helst. Och jag tror det är viktigt.

Sedan har jag erfarenhet av avelshingstar. De har betett sig precis likadant som våra hingstar hemma – just för att de har fått lära sig att betäckning är ett av deras jobb och ingen hobby. De avelshingstar jag varit i kontakt med har alltid betäckt på ett annat ställe än hemma – alltså sker inga betäckningar på hemmaplan = ingen idé att ens tänka på sånt hemma. De har också alltid åkt iväg ENSAMMA på lastbilen till betäckningsstället. Det betyder att de vet när betäckning är på gång. Ensam = betäcka. Med andra hästar = tävling (ingen idé att bli exalterad över betäckning). Det har gjort att hingstarna enkelt kan skilja på när det är betäckningsdax och när det är en vanlig vardag – och de agerar också utifrån det. Ingen av hingstarna har varit besvärliga att vara runt hemma eller på tävling – för att det betyder inte betäckning för dem.

Jag tror att man gör sig själv en stor otjänst om man “skyddar” sina hingstar för mycket hela tiden. Jämför med er själva. Tänk om ni var inlåsta i ett rum utan kontakt med andra. Ni kan höra andra, höra att de umgås och känna lukten av andra. Men ni får inte se dem eller kontakta dem. Tänk er att ni släpps ut från detta rum en timme varje dag för att utföra ett jobb som innebär att ni inte får koncentrera er på något annat än just ert jobb. Skulle inte ni söka kontakt med de andra människorna då? Säga “Hej!”? Försöka skaka hand med någon för att få lite beröring? Fråga hur deras dag har varit? För att sedan låsas in i ett isoleringsrum igen.
Överför sedan dessa tankar till en häst – ett flockdjur – vars största drift i livet är att vara tillsammans med andra hästar och leva tillsammans. Inte konstigt att de blir exalterade, glada och okoncentrerade när de äntligen ser andra hästar, eller har jag fel?

Hingstar är inga komplicerade individer i grund och botten. Ja, det har andra hormoner och drifter i kroppen än en valack men de är inga hemska individer för det. Det gäller bara för människan att hantera en hingst konsekvent, men utan att ta bort deras rättigheter som hästar. De är fortfarande flockdjur, de har fortfarande ett socialt behov och de vill fortfarande få vara hästar. Tar man hänsyn till deras behov samtidigt som man vet att de är hingstar så tror jag man får trygga individer bland hingstar också.

wpid-20150831_124916.jpg

Quentin. En hingst. Och största nallebjörnen i stallet. Han skulle gärna få bo i min lägenhet och gosa med mig i soffan varje kväll – och jag tror han skulle vilja det också. Han är kompis med alla i stallet, oavsett kön och han bryr sig inte alls om sina hingstinstinkter.

17 semlor och ett barn?

Hej och Godmorgon!

Idag tog Alex sovmorgon till halv 9 – och jag också! Vet inte hur det gick till då jag har mitt inbyggda alarm 07.00 men på något sätt lyckades jag sova lite mer. Välbehövligt och skönt.

Idag har jag lovat att ta med semlorna till stallet som jag och Isabelle bakade igår. Jag tänkte bara inte på att det kommer vara 17 av dem. Och ett barn….. Det är inte så enkelt som det låter. Iallafall, ska vispa grädde nu och göra iordning semlor för servering, sätta dom på plåtar och packa in i bilen.

Denna vecka blir nog en lugn vecka för mig, Alex har fortfarande lite feber och Ivo åker till Tyskland ett par dagar.

b3

 

Vi tjuvstartade fettisdagen

image

Idag har Isabelle och jag bakat semlor. Det tog hela eftermiddagen men fy, vad värt det var!
Så goda! Svenska bakverk är verkligen något jag saknar här och semlor är min absoluta favorit.
Imorgon tänkte vi bjuda gänget i stallet för att se vad de tycker, hoppas dom gillar det lika mycket som oss svenskar så inte några semlor går till spillo. Hehe, då skulle mitt sockerhjärta blöda till döds.

 

Måndag igen!

Hej!
Tycker nyss att jag skrev på bloggen att det var måndag och ledig dag, och nu är vi där igen. Tiden går alldeles för fort ibland.
Idag är inte måndagen lika lugn då jag har en sjuk snart treåring hemma. Inte det lättaste. Han har varit sjuk sedan i torsdags natt. Han mår helt ok på dagarna och har så otroligt mycket energi att han inte kan sitta stilla. Han klättrar bokstavligen på väggarna och står vid ytterdörren med jacka och skor på sig hela dagarna. Och på nätterna får han febertoppar och mår dåligt igen, stackars liten, vet inte vad jag ska göra då det ändå gått ett par dagar nu.

Idag står Semle-bak på schemat iallafall – imorgon är ju fettisdagen och kan man inte köpa semlor får man baka själv helt enkelt. Såååå sugen är jag. Sedan ska väl Alex och jag mest försöka vila så mycket han har ro till.

nimbus4

Hoppanalys Jack

Ännu en hoppvideo, hoppas ni gillar det. Sedan börjar vi med lite “dressyrvideos” också, alltså vanligt, vardagligt arbete.

Men detta är alltså Jack (en 5årig hingst efter Quarz x Landgraf). Jack är otroligt grön i ridningen och har i stort sett ridits ungefär 4 månader i sitt liv. Hans ridbarhet blir verkligen bättre för varje dag men det är en lång väg kvar tills han är ordentligt stadig.

Han har precis börjat hoppa flera hinder på rad och detta är en av de första gångerna han hoppar en hel bana (videon är från tidigare idag). Det blir lite vingligt ibland innan och efter hinder och i svängarna. Han tar gärna egna initiativ om väg och tempo då ridbarheten som sagt inte är 100procent ännu. Men själva sprången gör han väldigt väl nu, han ger sig själv tid och han slutför alla språng på ett bra sätt. Han är väldigt hinderklok och han vill hjälpa till.

Med denna hingst gäller det bara att bygga erfarenhet. Hoppa små banor ganska ofta så att han lär sig hur man hanterar olika situationer på bästa sätt. Jack behöver få tänka hoppning, andas hoppning och utföra hoppning nu ett par månader innan han är redo att briljera på tävlingsbanan – för det tror jag verkligen han kan göra till sommaren.

Jack är en häst jag tror väldigt mycket på och kan vi förvalta honom på rätt sätt tror jag han kan hoppa riktigt stora klasser om ett par år.

Ge gärna era åsikter om videon, ridningen och hästen. Vad är bra och vad är mindre bra?

Herregud vilken natt…

Jag måste säga att herregud. Vad går vissa småbarnsföräldrar igenom egentligen?
Alex har (efter spädbarnsåldern) alltid sovit väldigt bra. Kanske vaknat någongång ibland men alltid somnat om i sin egen säng. Vi har aldrig haft något problem med sömnen.

Men inatt…. Alltså… Han somnade och var orolig direkt och jag kände på mig att detta inte är en vanlig natt. Vid 12 kom han in till oss och vägrade gå till sin säng igen – så jag gick in och la mig med honom. En stund tänkte jag… Sedan dess har han skrikit, gråtit, sparkats och varit väldigt gnällig så fort jag rört mig en centimeter. Alltså bara en hand eller nått. Han somnade inte många minuter fram tills morgonen och jag sov ingenting. Härligt.

Toppen på allt var att han gick upp och jag trodde han gick till Ivo, men han gick ut i köket, bajsade i sin nattblöja och släpade in den till mig igen – härligt att börja städa det första man gör också. Och vissa har det såhär varje natt? Huuu..

wpid-20150710_100610.jpg

Tur att han är söt iallafall!

Ivos träning utöver ridningen

Att träna utanför ridningen, hur viktigt är det egentligen? Jag skulle vilja säga väldigt viktigt!
För att orka rida många hästar varje dag på ett bra sätt behöver man vara stark, uthållig, flexibel, kroppsmedveten och närvarande.
Självklart tränar man ju allt detta just när man rider men jag tror det är väldigt viktigt att komplettera med annan träning också – både för att stärka just de delarna jag skrev ovan men också för att träna andra delar. Man använder ju inte alla kroppens muskler lika mycket under ridning och de som håller sig lite i bakgrunden måste få stärkas på annat sätt – just för att kroppen ska kunna hålla ihop på ett bra sätt.

Ivo har ju mycket problem med sin rygg. Egentligen bör han genomgå en operation men just nu avråder läkarna från det just för att Ivos kropp har hittat ett sätt att hålla sig stark på även med en problematisk rygg – detta är mycket tack vare att Ivo tar hand om sin kropp mycket bättre nu.

Ivo rider i snitt 7-10hästar varje dag. Utöver det går han till kiropraktor/fysio 1-2 gånger i veckan där de gör all möjlig behandling beroende på hur hans kropp är för dagen. Shockwaves, massage och laser är vanligt förekommande. Ivo försöker hinna simma 2 gånger i veckan efter sin arbetsdag för att sträcka ut sina muskler och kunna slappna av i varmt vatten. Han åker till en varmvattenpool inte långt ifrån stallet och simmar lugnt i en halvtimme.

Han har också nu börjat med yoga. En lektion i veckan för att stärka kroppen ytterligare och just nu märker han ju verkligen vart hans kropp “sitter fast” någonstans. Hoppas, hoppas att han märker skillnad på sin kropp med tiden och också skillnad i ridningen.

Ivo känner inte att han behöver träna stenhårt utöver ridningen utan mer kompletterande träning för att få muskler avslappnade och framförallt uttänjda. Ryttare har ju en tendens och få ganska korta, stela muskler – framförallt i rygg, mage och ben.

Tränar du någonting utanför ridningen? Isåfall vad och hur mycket?

Hero – en smällkaramell

Kommer ni ihåg vår ponny Hero som kom till oss som helt outbildad 5åring förra året? Han är ju tyvärr inte en av mina “blogghästar” men jag vill gärna hålla er lite uppdaterade. Egentligen vill jag ju skriva om de flesta av våra hästar – och det kommer jag nog göra någongång också – men jag ville ändå ha de mest “intressanta” hästarna som blogghästar att fokusera extra på. Hero kommer nog dock dyka upp lite då och då då han är så himla charmig och gullig.

Han följde med till Plovdiv härom veckan för att få hoppa lite och se lite nya miljöer. Och som han har börjat hoppa nu! En riktig liten smällkaramell. Älskar honom. Han har fått mycket mer styrka i kroppen nu, orkar galoppera ihop sig mellan hinder och orkar då också hoppa på ett bättre sätt. Banor upp till 110-115cm hoppar han nu väldigt lätt! Frågan är bara om han kan hålla sig inom C-ponnymåttet eller om han blir D-ponny, det ska bli spännande att se i slutändan. Jag tror han är runt 140cm nu så han får inte växa många millimeter till, hehe.

Vad tycker ni om vår lilla superHero?

Hur gick det med Abarths klinikbesök?

Som jag skrev i ett inlägg för några veckor sedan så åkte ju Abarth till en klinik i Tyskland för att kollas igenom ordentligt. Något har inte stämt sedan i somras men ingen har inte riktigt kunnat sätta fingret på varför. Nu har iallafall mycket hänt på den fronten.

Abarth gjorde två operationer på samma gång för någon vecka sedan. Ena operationen var ett väldigt vanligt ingrepp – han blev helt enkelt av med sina kulor och är numera valack. Andra ingreppet var lite mer komplicerat då de hittade orenheter i ett bakben, det är nu spolat och fixat och allt gick väldigt smärtfritt och enkelt. Hela operationen, nedsövningen och uppvaket gick över förväntan och Abarth mår så bra som han bara kan må just nu.

Nu väntas tre månaders vila och sedan igångsättning. Vårt mål är att han ska vara redo för tävlingsbanorna igen i slutet av utomhussäsongen. Bara för att känna av hur det känns och så vi har något att “gå på” inför nästa vinters hårdträning!

Håll tummarna på att vi nu har hittat det felet som har stört honom (detta var inga “stora” saker men det enda som hittades som KAN ha påverkat hästen) och att han kommer tillbaka starkare än någonsin efter sin återhämtning.

Abarth

Skritta ut eller longera?

Hej och godmorgon!

Igår var ju en fullspäckad träningsdag som hade gått väldigt bra! Idag betyder det då lite lugnare arbete. Tillåter vädret (som ser sisådär ut just nu….) så blir det en skrittrunda i skogen för alla träningshästarna – vilket verkligen skulle vara det mest optimala. Om vädret bestämmer sig för att regna blir det longering i ridhuset istället. Jag vet ju vad jag tycker låter mysigast.

Annars då? Jaaa, nu väntar några lite lugnare veckor hemma . med det menar jag inga direkta träningar/tävlingar inplanerade men med intensivt arbete. Förhoppningsvis kommer vi iväg på någon tour någongång i mars, det hade varit optimalt. Annars får vi lägga om planen lite och ser hur vi förbereder oss för sommarens större tävlingar.

wpid-20150612_180941.jpg