I lathetens tecken

Hej!

ja, vad ska man säga? Jag har inte så mycket bloggmotivation då jag inte har varit i så mycket kontakt med hästar de senaste veckorna. Tråkigt tycker jag. Men imorgon vänder det! För imorgon lunch landar Ivo i Köpenhamn och så möts vi upp i Skåne för att kika på hästar! En natt på hotell och sedan lite mer hästtittande tror jag står på schemat innan vi åker hem till min familj en sväng också! Nu blir det bättre med motivation tror jag.

wpid-20141101_113523.jpg

Måndag betyder ny vecka

En ny vecka är här och jag är så glad. Denna vecka har jag längtat efter!
Veckan innehåller återseende av min man, kanske Tyskland och kanske Bulgarien. Och förhoppningsvis lite mer häst!

Händer det något speciellt för er denna vecka?

ji13

INSTAGRAMtävling i samarbete med Hästia.se

Vill du vinna ett Lamicell Sport Sverige-schabrak?
Bra, för nu har du chansen! :)

I samarbete med Hästia lottar jag ut ett marinblått allround-schabrak i storlek Full.
Schabraket ser ut som på bilden nedan!

lamicell hästia

Detta är en tävling via instagram och det du behöver göra för att delta är:
1. Följ @hastiase på instagram!
2. Lägg upp en hästbild på instagram och tagga @hastiase.
3. Kommentera detta inlägg med ditt användarnamn på instagram.

Tävlingen avgörs om en vecka, alltså söndag 14 december kl. 20.00
Vinnaren slumpas ut.
LYCKA TILL!

 

Hej hej igen!

Hej!

Nu har jag internet igen. Har blivit lite av en rutin att jag varannan dag går bort till ett café i stan, köper en kaka och en kopp kaffe och bloggar i ett par timmar. Och nu är det den tiden igen, bloggtiden på ett café. Väldigt mysigt faktiskt.

Just nu gör jag ju inte så speciellt mycket i Sverige. Mår lite halvkrassligt och väntar mest på att Ivo ska komma hit. Som det ser ut nu så kommer han på tisdag morgon och stannar till torsdag eller fredag. Ett par dagar med honom känns fint!

Något annat kul? YES, såklart. Ikväll startar jag en tävling i samarbete med Hästia.se där ni kan vinna ett Lamicell-schabrak! Ha era instagramkonton redo klockan 19.00!

hastia-logotyp

“En ko kan hoppa en meter stillastående”

“En ko kan hoppa en meter stillastående”. Det är en mening jag fick höra många gånger när jag sa att ponnyn jag red “inte kunde hoppa”. Det har fått mig, speciellt nu när jag blivit lite äldre, att verkligen tänka till. Hästar har en ganska bra förutsättning rent kroppsligt att hoppa hinder. De har långa ben, mycket kraft och förhållandevis ganska lite kroppsmassa om man jämför med andra djur.

Att en ko, som är till synen ett ganska oatletiskt djur kan, helt från stillastående, hoppa över tex en grind på en meter säger ju ganska mycket om att en häst nog skulle kunna kravla sig över lite högre än det i en bra galopp.

Den meningen har faktiskt fått mig att förstå många gånger att det inte är hästen eller ponnyn i fråga som är problemet, utan att det faktiskt är jag. Det tog ett tag att faktiskt erkänna det för mig själv (när jag var yngre, och jag tror inte jag är ensam, skyllde jag hellre ifrån mig än att inse mina egna bristen. Ponnyn i fråga var den jag skyllde på istället). Nu däremot är jag väldigt ödmjuk mot hästen jag rider på. Jag VET att jag är problemet och jag VET att alla våra hästar kan hoppa väldigt högt och jag VET att det är jag som är begränsningen när jag sitter på deras rygg.

Hästar kan väldigt mycket. Vägleder vi dem på rätt sätt kan vi tillsammans göra väldigt mycket. Gör hästen fel är det mycket troligt att du är problemet i situationen. Mycket värt att tänka på.

topphest

 

Hur många dagar klarar man?

Hur många dagar klarar man sig utan internet egentligen?
Jag skulle vilja svara väldigt många, men i själva verket klarar jag knappt en..

Jag vill kunna logga in, checka kommentarer och inspireras varje dag, flera gånger om dagen.
När jag är tillbaka hemma, då, då lovar jag att uppdateringen kommer vara på topp!

DSC_0093

Dagens frågetecken – Barbackagjorden?

barbackagjord

Jag fortsätter lite i mina spår från häromdagen och funderar lite på ännu en produkt. Barbackagjorden som man faktiskt också kan hitta på Hööks hemsida.

Denna “barbacka”gjorden ställer jag mig ytterst tveksam till… För det första så förstår jag inte riktigt tanken med en gjord och stigbyglar när man rider barbacka? Är inte barbacka utan sadel och stigbyglar?

För det andra så gillar jag inte tanken med att den lilla ytan uppe vid manken som gjorden ligger an mot ska behöva bära upp hela vikten från stigbyglarna vid till exempel lättridning. Detta är för mig verkligen inte optimalt när det kommer till optimal tryckfördelning på hästens rygg, ryggen som förövrigt är ett ganska utsatt område på hästen.

Nej tack till denna gjord för min del. Minus stigbyglarna blir denna dock lite bättre men då ser jag heller inte riktigt syftet med den? Greppa tag i? Knäpp ett stigläder/rem runt halsen istället så har du din livlina där!

Brytpunkt – Bog/hals

Nu pratar vi bärighet igen, som väldigt ofta i den här bloggen!

Självbärighet är ju någonting som man strävar mot inom ridningen, total självbärighet. Man pratar om att bakbenen ska bära hästen och vinklas in under hästen, man pratar om att ryggen ska höjas och man pratar om att hals och huvud kommer falla på plats av sig självt.

Men jag vill fördjupa mig lite på hals och huvud just nu. För att ofta pratar man ju om att hals och huvud kommer falla till en bra position om hästen bär sig själv på ett korrekt sätt. Och det är väldigt sant. En häst som bär sig själv kommer bära hela sig på ett korrekt sätt. Men det betyder ju inte heller att man inte ska/kan förändra.

Jag brukar tänka att det finns en brytpunkt vid hästens bog och hals. En brytpunkt som kopplar bort hals och huvud från resten av hästens kropp. Kroppen kan man inte förändra så mycket i en självbärighet då hästen kommer bära upp sig på det mest lämpliga sättet när den jobbar korrekt. Men hals och huvud kan man fortfarande påverka.

När en häst är i en korrekt form och bär sig själv ska kroppen jobba på i samma form samtidigt som man ska kunna förändra hals och huvud. En häst ska, även om den går i en korrekt, självbärig form, kunna länga, höja, korta, sänka halsen precis så som du ber den om – utan att ändra formen i kroppen.

Det är svårt, mycket svårt. Det gäller att hästen är så pass balanserad på sina bakben att framdel och hals inte påverkar bakbenen alls. En mule ska, i stort sett, kunna släpa i marken samtidigt som hästen är i total egen balans och bärighet.

Kan du det? Förstår du hur jag menar?
Ni kan läsa mer om mina tankar om självbärighet HÄR.