Det som fungerade i förrgår fungerar kanske inte idag

Flexibel är ett ord som alla hästmänniskor måste ha en nära relation till.
Att alltid ha en plan att utgå från, ett så kallat noll-läge men alltid vara beredd att ändra noll-läget tusen gånger.

Vi har alltid en grundplan när det kommer till allt med våra hästar. Baslägen skulle man kunna säga. Det handlar om allt – skötsel, utrustning, utbildning, foder, skoning, utevistelse, motion osv osv. Vi utgår alltid från en standardmall som vi har byggt upp och anpassar sedan mallen efter varje individ.

Alltså, när vi får en ny häst i stallet så placeras den in i vår standardmall. Den får normalt med mat, normal skoning, normal utrustning, normalt med motion, normal skötsel osv osv. Sedan, beroende på hur hästen reagerar på detta anpassar vi det efter dennes behov. Den kanske behöver mer mat än “normalt”, ett skarpare bett än “normalt”, speciell skoning eller något extra i skötseln. Vi bygger alltså en mall utifrån standardmallen för varje individ.

Sedan måste man dock kunna anpassa den individuella mallen varje dag. Alla dagar är olika och bara för att allt fungerade bra i förrgår behöver det inte betyda att allt ska fungera bra idag. Om hästen får bättre kondition kanske den inte alls behöver lika mycket energirikt foder längre, en anpassning man måste göra på vägen. Det skarpare bettet man behövde innan kanske inte alls är nödvändigt nu när ridbarheten har förbättrats. Hästen som var superstressad i hagen i början har lugnat ner sig och njuter av att strosa runt utomhus ett par timmar om dagen. Ja, listan kan göras lång och det är viktigt att alltid tänka igenom det man gör med sin häst.

Är det här det allra bästa för den här individen? Känns det annorlunda från förra veckan? Kan jag ändra på något för att göra det bättre? Utvecklas hästen i den riktning jag vill? Frågeställningarna tar aldrig slut och genom att ifrågasätta allt man gör, varje dag, kan man också förbättra sin hästs vardag till det bästa möjliga, tror jag.

13

Tävlingstour Del II

Halva tävlingstouren är nu avklarad. Två veckor i Wiener Neustadt CSI 2* och en vecka i Linz
CSI 2* ligger nu bakom oss. Hästarna har nu en lugn vecka med lite skrittmaskin, promenader, skogsridning och lättare longering. Hästar och My är kvar i Österrike och väntar in Del II av denna tävlingstour. Ivo kommer tillbaka till Bulgarien imorgon för att spendera lite tid med hästarna här hemma. Nästa helg börjar (antagligen) tävlingstourens Del II.

Nästa helg kommer hästarna förmodligen tävla i Magna Racino, Ebreichdorf, Österrike. Den tävlingen är inte spikad men som det ser ut nu så får hästarna hoppa lite där. Veckan efter är det en nationell tävling i Wiener Neustadt, Lake Arena, Österrike. Där får hästarna hoppa en eller två dagar lite lägre klasser, mest bara för att träna och skaffa rutin. Det är också en förberedande helg inför den viktigaste helgen denna tävlingstour, CSI2*-W i Celje, Slovenien!
Det är alltså en World Cup-tävling med tre Världsranking-klasser och Grand Prixen räknas till Central European League South’s World Cup-poäng. Viktig tävling för att klättra i rankinglistorna helt enkelt och vi ska göra allt vi kan för att matcha hästarna så bra som möjligt inför denna tävling.

winner2

ALLTSÅ HAHAHAHAHAHA!

image

 

På bilden ser ni ett stycke åbäke. Ett sött åbäke, väldigt tur för henne.

Igår åkte jag till stallet med ett leende på läpparna. Ett par barnfria timmar tänkte jag spendera på hästryggen. Två lugna hästar beställde jag och fick de två som just nu är under igångsättning, lite skritt och trav är vad dom sysslar med för tillfället. Väldigt perfekt tyckte jag.

Hoppar upp på häst nummer ett, som ni kan se på bild ovan. Ett väldigt sött sto med en himla extra mycket energi. det kände jag så fort jag hoppade upp. Skrittade lite, travade lite och det kändes hyfsat bra. Hon var lite stel till vänster men jag tänkte att det ger nog med sig, hon är ju inte direkt riden så mycket på senaste.  Dock efter 20 minuter och fortfarande en stel vänstersida kände jag att jag måste nog göra någonting åt det. Rätade upp mig lite i traven, la om benen lite extra, höjde handen en aning och smackade en gång, bara för att få en lite mer vaken och engagerad häst. Vaken – Jotack. En paradbockning längs långsidan på utebanan drämde hon till med. Satan i gatan, hon var nog fem meter upp i luften och jag några till, x antal gånger.

Det roliga (eller ja…) är ju att jag vet exakt vad jag borde göra i sådana där situationer, men eftersom jag inte rider så ofta just nu så har liksom de där automatiska reaktionerna försvunnit så det tar ett tag för mig att få min kropp att agera. Lyckas någon gång i början av bockserien iallafall få tag i manen på hästen, tack gud att hon fortfarande hade sitt huvud högt. Jag hinner tänka att jag måste bromsa på något sätt också men får inte riktigt till mekaniken till att både hålla i mig och bromsa på samma gång, så jag håller bara i mig. En långsida och halva kortsidan senare lyckas jag iallafall trassla ur en hand ur manen och styra in hästen mot mitten. Några hopp på stället och sedan stannade hon – tills en hundjäkel dök upp bakom en blomma. And off we go again, bort till andra långsidan i lika fina bocksprång med lika fin reaktion av mig, dvs noll koll.

Jaja, jag satt kvar, jag red henne efter och det kändes bra. Tack för den lugna hästen nummer ett med bara en liiiiten gnutta överskottsenergi.

Häst nummer två, som inte ens hamnade på bild, kom jag cirka från dörren på undervåningen, skuttandes upp på tvären till dörren till övervåningen. Till saken hörde att vi skulle åt precis andra hållet mot ridbanan men det ville inte hästen, han ville hem och käka hö. Han har alltid en räv bakom örat och jag kände att med min kassa koordinationsförmåga skulle jag nog ganska säkert tugga grus och vi skulle ha en mallig häst springandes runt området så jag gav bort den ridturen till killen i stallet, som också fick sig en rodeotur, hehehhe. Det var helt enkelt min planerat lugna, fridfulla och rogivande dag på hästryggen….

(Alltså, dessa hästar är inte dumma på något sätt och de har heller inte ont. För lite motion (pga medicinska skäl) samt väderförändring (till det kalla) har gett dessa hästar lite för mycket energi helt enkelt. Väldigt logiskt men vi trodde inte det skulle vara SÅ illa ;))

 

Vad vill du veta? – FRÅGESTUND!

Vill du veta något speciellt om mig? Om Ivo? Om hästarna?
Om ridsporten i allmänhet? Om någon ryttare? Vad jag tycker om någon/något?
VAD SOM HELST!

Jag kör nu en frågestund där ni är välkomna att ställa de frågor ni har. Alla som frågar får en länk (om ni skriver med er bloggadress)!

Ett, två, tre KÖR!

DSC_0178

“Saknar du det inte?”

Den vanligaste frågan jag får är “Rider inte du någonting nu?”. Av ALLA verkligen som jag har känt lite längre. De som vet att jag red förut, som vet att vi fick Alex och som sedan inte vet vad som hände efter. Rider jag? Rider jag inte? Varför? Varför inte? Tror jag fick den frågan 10 gånger om dagen i Österrike, hehe.

Jag brukar oftast bara svara lite enkelt att “Nja, inte så mycket. Lite hemma bara på skoj”. Då kommer följdfrågan, varje gång; “Saknar du det inte?”. Jag blir lika ställd varje gång för jag vet inte riktigt vad jag ska svara.. Saknar jag det? Eller hur känner jag egentligen?

Jag brukar svara att jag trivs bra med att rida när jag har lust. Och det stämmer ju faktiskt.

Det är lite svårt att sätta ord på de känslorna dock, ridkänslorna. För ja, jag saknar det väldigt mycket, men också, på samma gång, saknar jag det inte alls så mycket.

När jag var yngre ville jag bli bäst i världen, det var väl allas mål som unga ryttare, bli världsmästare antar jag. Med åldern har jag dock förstått och insett att jag inte har motivationen, drivkraften eller talangen att nå så högt som jag en gång ville. Och jag finner mig i det. Jag är inte beredd att lägga så mycket som det verkligen behövs för en ridsatsning, jag vill inte de helt enkelt.

Jag saknar ju såklart ridningen, att sitta på hästryggen och bara njuta. Rida på ridbanan, i skogen, hoppa små skojhinder och bara ha det kul. Känna att det går bra bara som det är. Men det jag faktiskt inte saknar är den där känslan att behöva prestera och att behöva bli bättre. Vi har topphästar i stallet och det är ju såklart att man som ryttare alltid måste utvecklas och bli bättre för att också kunna utveckla hästarna på ett bra sätt. Det saknar jag däremot inte, den ständiga pressen att alltid behöva bli bättre.

Såklart jag vill bli en bättre ryttare och såklart jag strävar emot att alltid kunna rida hästarna snäppet bättre, men det är inte det jag bygger mitt liv runt. Jag kommer fortsätta rida och jag kommer fortsätta träna för att bli bättre, men jag kommer lägga all press och all stress åt sidan för en stund. Kanske jag vill bli lite mer seriös i framtiden, kanske inte. Det kan bara tiden utvisa, men fram tills dess ska jag bara njuta av att umgås med mina bästa, fyrbenta vänner!

uvex2

Tjena tjejer!

image

image

image

 

Några av våra hästar går ju på lösdrift och vi släppte ut några av våra yngre ston där efter sommaren också. Tanken var att de skulle få gå några månader för att bara slappna av och få vara hästar. Nu är det dock en meter snö i området där vår lösdrift är och “sporthästarna” (inte avelsston, unghästar eller pensionärer) fick komma hem till stallet igen.

Jag vet inte hur många av er som kommer ihåg Dendence (6årigt sto e. Cardento), Mimmi (Loreen, 6årigt sto e. Loran) och Queenlan (5årigt sto e. Quantum) (som helst inte ville vara med på bild;))?

Summan av kardemumman med våra nätta, nerviga sporthästar på lösdrift i 3 månader då? Minuskontot går på högvarv skulle jag vilja säga. Vi fick in tre taniga små ston som inte hade haft ro att slappna av på vår lösdrift.  Nu, hemma i stallet igen, är de dock väldigt fridfulla och det lyser lugn om dem.

Lösdrift var alltså ingen hit enligt dem, inte ens efter en tid då de “borde” ha vant sig. Vissa hästar trivs inte på lösdrift helt enkelt och här ovan har vi tre levande exempel på det!

5:a i Grand Prixen!!

Igår var det Grand Prix-dags i Linz. Amazing var vår häst i startfältet.
35 starter och Ivo startade som nummer 31 då endast 3 stycken varit felfria innan det.
Ivo också! Och två till efter honom.

6 stycken ekipage kvalade alltså till omhoppningen. Tyvärr hade Ivo och Amazing lite otur i omhoppningen och en bom för mycket föll. En femte-placering blev ändå resultatet! Inte dåligt.
Denna tour är det än så länge 3/3 Grand Prix-placeringar, nu håller vi i det nästa tre tävlingar också tycker jag!

wpid-received_m_mid_1402681744425_ce4cdd1ea84e60b940_0.jpeg

Gammal bild

Ivo och Amazing alltså, 5e-placerade @ Linzer Pferdefestival, Linz, Österrike.