Hänger du med?

Kan du svaren på dessa frågor?
Snabbast med alla rätt svar vinner en länk!

1. Vad heter Ivo egentligen (för- och efternamn?)
2. Vilken häst i det Ukrainska Nation Cup-teamet i Falsterbo har vi ägt?
3. I vilken stad i Bulgarien bor vi?
4. Utanför vilken stor stad i Tyskland bodde vi förut?

Kan du svaren? (Sökmotor finns i bloggen ;))

wpid-20140521_163120.jpg

Ibland är det enkelt!

Ibland är det enkelt att skriva resultat-inlägg. Som idag ;)

Igår var det ju Grand Prix-dag i Wiener Neustadt. Ivo hoppade Amazing. Han hade start nummer 25 och när han startade hade inget ekipage varit felfritt. Men Ivo och Amazing fixade det!! Av 48 starter var det endast 4 felfria ekipage vidare till omhoppning.

Ivo var först att starta och satte en säker och snabb noll-runda. Endast sista ekipaget lyckades rida en sekund snabbare, också utan fel. Han petade alltså ner Ivo till andraplatsen.

Men jag är så stolt, så stolt! Vi börjar verkligen etablera oss på denna nivån nu (2-3-stjärniga Grand Prixer) och kan hålla en hyfsad jämn nivå med relativ hög lägstanivå. Som vi har kämpat för att nå hit men efter en dag som igår är det så värt det!

Tre veckors tävlande kvar i Wiener Neustadt och jag hoppas det bara blir bättre!

 

wn

 

wn1

Svar på kommentar – Hur tuff ska man vara?

Detta är en svår fråga att formulera, men ska försöka få ut det rätt. När ni kommer till en situation där ni vill markera vad som är rätt och fel, hur tuffa är ni mot hästen då? Utomlands har man ju både sätt och hört att man är tuffare och markerar tydligare gränserna. I Sverige kan ett ”rapp på rumpan” många gånger anses som ”djurplågeri”. Min fråga är väl helt enkelt hur tydliga ni är när ni markerar gränser? Min tanke är att hellre en gång där man är tuff än flera gånger halvdant. Om hästen kan sina gränser uppstår inte tjafset, därav tänker jag att det är bättre att visa direkt vad som är rätt och fel. Som sagt, svårt att få ut frågan rätt, men vad är dina åsikter kring detta?

Svar: Helt klart ett hett ämne som väcker många reaktioner och diskussioner!

Jag kan tycka att häst-Sverige har gått lite till överdrift inom många områden inom hästhantering, det mesta verkar anses som oschysst mot hästen eller rent av djurplågeri.

Hur tuff man ska vara och på vilken sätt man markerar olämpliga beteenden handlar mycket om vilken sorts individ man möter. Vi har alla sorts personligheter i vårt stall och alla behöver man behandla olika. Till exempel har vi ett par ston som av naturen är lite mer ängsliga av sig. De vet oftast direkt när de gjort något att det inte var speciellt snällt och de backar undan direkt, det räcker bara att som människa sträcka lite extra på sig för att få lite mer pondus och hästen ber om ursäkt (OBS! De är inte för att de har blivit illa behandlade tidigare, de är bara lite ängsligare som individer, inga missförstånd nu tack!).

Sedan har vi en hingst i stallet som man nästan får vara lite på sin vakt runt. Han började hanteras väldigt sent av människor, blev inriden som sen 5åring och hade inte kontakt knappt alls med människor innan det. Han lärde sig alltså inte från början hur en relation till en människa ser ut och han testar gränserna väldigt mycket. Lite som att “Undra om jag får göra såhär idag? Nehe, inte idag heller… Men det här då? Nehe? Men om jag vill då? Joho, jag SKA gå till tjejen där, hon är snygg, A K T A PÅ DIG MÄNNISKA!”. Han kan testa precis vad som helst. Han vill gärna busa och det har hänt att han liksom vill leka brottning med dig som människa, han vill gärna leka med ston, han skulle gärna bara springa efter andra hästar på ridbanan och han testar alltid gränser, kanske att han kan göra det han inte fick igår nu istället. Honom MÅSTE man vara väldigt bestämd mot, för att det inte ska uppstå en väldigt farlig situation.

Med bestämd menar jag att man alltid är på sin vakt, alltid tänker två steg före och alltid förebygger en kommande farlig situation. Ser man att han blir ofokuserad på dig, få tillbaka uppmärksamheten så han inte glömmer bort att du är där! Det kan handla om ett ljud, en klapp eller en smäll på bogen. Ett ryck i grimskaftet eller en smäll i magen. Beroende på situation och beroende på hur nära det är att han tappar koncentrationen för dig.

Jag förespråkar inte något slags våld mot hästar, jag vill ha en harmonisk relation och jag vill att både hästar och människor ska ha positiva erfarenheter av varandra. Den enda “situationen” jag tycker att man kan använda sig av hårdare metoder är när det annars faktiskt kan sluta riktigt illa, helt enkelt när hästen tappar fokus från dig som människa och är på väg mot något farligt.

Är däremot hästen aggressiv mot dig skulle jag inte förespråka samma beteende tillbaka. En häst är inte aggressiv av sin natur enligt mitt sätt att se på det och antagligen har någonting gått väldigt snett i relationen häst och människa. En aggressiv häst visar missnöje över någonting och att straffa en missnöjd häst är fel. Problemet måste lösas genom att förstå vad hästen försöker tala om för dig samt åtgärda problemet.

Så gott och gott – Jag förespråkar harmoni mellan häst och ryttare utan hårda behandlingar MEN om en farlig situation håller på att uppstå är det viktigt att bryta den på fortast möjliga sätt!

wpid-20140713_103258.jpg

Ridpass i fyra bilder

Johanna klickade ett par bilder när jag red häromdagen. Här är några av dem!

DSC_0176 DSC_0179

DSC_0166DSC_0178

 

Japp, jag vet, ett par investeringar i min ridgarderob behövs (skor, chaps, stövlar, ny hjälm osvosv) men har liksom inte haft motivationen att shoppa när jag inte haft motivationen att rida. Nu är ridmotivationen på topp så då blir det lite shopping snarast. Håll ut, mina converse kommer snart pensioneras som ridskor ;) Dock är dom väldigt sköna…..

AMANDA RIDER!

Fick inte så många kommentarer som jag bad om men jag är snäll ändå, här får ni ett videoklipp när jag rider. Typ första gången NÅGONSIN jag visar det (Nej, andra.. Men ändå). Gillar inte att vara framför kameran…
Var snälla tack, jag vet mina brister och jag är väldigt ringrostig. Jag vill bli bättre och det är huvudsaken i denna situationen tycker jag!

Tre ridpass igår

Vill ni se ett filmklipp när JAG rider från igår? 30 JA-kommentarer innan ikväll och ni får se ;)   Igår red jag iallafall 3 hästar. Tre väldigt olika hästar men jag tyckte jag anpassade mig väldigt bra om man får säga så.image  Först red jag ett 9årigt sto vi har i stallet efter Animo. Första gången jag satt på henne (det är från henne filmen är också).  Väldigt trevligt sto. Flexibel, mjuk och med egen motor utan att bli stark. Jag gillar henne väldigt, väldigt mycket! Min sits är, som jag vet och som jag ser på videon, inte den bästa. Jag blir väldigt sladdrig i kroppen samtidigt som jag försöker “fiska upp” hästen med handen och jag vinklar händerna i världens skummaste vinkel. Känner inte ens att jag gör det, stort problem att öva på helt enkelt…image  Efter det var det Capricios tur, en 6årig hingst e. Carat. Jäklar i havet vad jag fick driva. Han var seg som tuggummi idag. Halva passet gick åt till att galoppera i ett friskt tempo och göra halt, sedan fram i galopp igen för att få igång lite framåtbjudning. I slutet kändes han som smör i solsken istället, mjuk, balanserad och självbärig! Något rätt måste jag ju ha gjort helt enkelt ;)imageSist men inte minst var en av stallets divor. Hon bestämde sig för att idag var hon inte på humör. Tog x antal varv i paddocken att övertyga henne om att ett jobbpass skulle sitta på sin plats. Men hon kändes också fin i slutet, fortfarande inte helt liksidig men helt klart godkänt av min ömma kropp.

Idag tänkte jag rida lite igen. Tänkte testa ett par nya hästar för mig, blir spännande!

Svar på kommentar – Bettlöst?

Din syn på bettlös ridning skulle va kul att läsa om!

Svar: Jag har inget (tro det eller ej, heh) emot bettlös ridning. Vi är väldigt individanpassade och rider helt enkelt med det varje häst trivs bäst med. Det ända bettlösa alternativ vi använder är dock hackamore då det är det vi kan tävla med. Just nu rids bara en häst i stallet med hackamore vid hoppning (Aria, en av våra Grand Prix-hästar), ingen rids med hackamore vid dressyrarbete. Vissa av våra hästar hoppar i kombinationsbett (kombinerat bett och hackamore) ibland.

Vi rider in alla våra hästar med vanliga tredelade/raka bett så de vänjer sig vid bett vid första stund. De allra flesta trivs bra på milda bett medan vissa är mer känsliga. Trivs hästen inte på bett rider vi inte med bett, simple as that. Oftast så har hästen dock inga problem med ett bett i munnen om handen i andra änden av tygeln är snäll och mjuk!

ji9