Ja, ridsporten kostar pengar!!!

Jag blir väldigt trött på allt detta snack om att ridsporten är en överklassport och att man måste vara rik för att bli framgångsrik. Alltså suck…..

Ja, ridsporten kostar pengar. Zettermans gick ut i Ryttareliten och berättade att deras kostnader varje månad är flera hundra tusen svenska kronor. Eurocommerce (som gått i konkurs) ska auktionera ut sina hästar och London (hästen som kom tvåa i OS) har ett startbud på 4miljoner EURO. De femstjärniga världscuptävlingarna har prispengar på flera, flera miljoner – såklart man vill vinna.

Man måste ha pengar för att kunna rida på världsnivå. Det finns många sätt att få pengar ifrån – inom familjen, från sponsorer, genom att utbilda och sälja hästar osv osv. Det kallas inte att man är bortskämd, det kallas en nödvändighet. Att man sedan måste KÄMPA arslet av sig varje dag, hela dagarna, för att nå dit man vill glöms gärna bort. Allt verkar kunna köpas för pengar…… Så är inte fallet, pengar är en nödvändighet likaså motivation, talang, känsla, målmedvetenhet, bra hästar, bra team, bra tränare osv.

Så ja, ridsporten kostar pengar. Förstår inte egentligen vad problemet i det ligger? Men folk verkar bli väldigt upprörda när det nämns pengar, varför?

apix8

Svar på kommentar – Ryttarens position

Såg filmen på en unghäst här över och tänkte lite på Ivos sits. Hur tänker ni ang fältsits/nedsittning? Både i träning, tävling och markarbete, olika hästar osv.

Svar: Johanna skrev om sin nya uppenbarelse över sin sits och vad Ivo berättat för henne HÄR, det sammanfattar väldigt mycket!

Men iallafall, vi gillar en lätt sits, så lätt som möjligt vid alla tillfällen. Självklart måste man sätta sig djupare ner ibland för att verkligen få igenom något man vill men när allt flyter på ska man vara följsam, även i sitsen enligt oss.

Grejen är den här, att ofta när man sitter tungt ner i sadeln driver man ofrivilligt mycket med sätet. Det gör i sin tur att man tappar sina skänklar och får för mycket i handen.Det blir en ond cirkel som slutar med ridning utan ben och med mycket hand. Kommer man upp med sätet lite ur sadeln och hittar en bra balans kommer låren automatiskt sluta om hästen (=du ramar in hästen automatiskt) och du kan använda din underskänkel endast i drivande syfte. Du blir mer följsam, friar hästens rygg så den kan arbeta bättre och du har lättare att ge rätt hjälp vid rätt tidpunkt utan dubbelkommandon.

På unghästar är det extra viktigt att vara lätt i sadeln då deras kroppar och ryggar inte är färdigutvecklade eller färdigmusklade. De behöver extra support att kunna underhålla sina kroppar på bästa sätt, alltså inget onödigt studs i sadeln!

bel2

ALL vikt på bakdelen

apix2 apix4Bild 1: 7årigt sto, Lupicor x Ekstein. Ryttare: Angel Nyagolov
Bild 2: 9årig valack e. Padinus

Det blev lite bilder i “fel” ögonblick under tävlingarna i helgen. Men vet ni, dessa passar superbra att skriva ett blogginlägg om. Om vad då? Jo, om hästens fördelning av vikt såklart!

Hoppning är en väldigt krävande gren för hästarnas kroppar, det ska jag inte undanhålla. Därför gäller det att underhålla en hopphästs kropp på bästa sätt. Om ni tittar på dessa två bilder ovan så ser ni ju hur OTROLIGT mycket vikt som kommer på hästens bakben i upphoppet. ALL vikt. I ett väldigt samlat moment. Då upphoppet på högre hinder knappt kan räknas att det görs från galopp. Jag menar, ja, man galopperar mot hindret, men samlingen precis innan uppsprånget är som en halt med massor av tryck i,

Landningen är inte alls lika påfrestande (även att den såklart påfrestar framdelen av hästen) då den kommer mer “i farten”.

Hur ser man då till att ha sin häst så bra förberedd för sin uppgift som möjligt då? Jo, jag har förklarat ganska mycket av det hela här. Jag drar det kortfattat i detta inlägg också. En häst måste ridas i balans, ifrån bakdelen. All energi måste komma från hästens bakdel, hästen ska bära sig bakifrån och alla förändringar startar i bakdelen. Det är så viktigt att hästen jobbar rätt och stärker sin bakdel för att ens kunna utföra ett hopp på rätt sätt.

Jag läste förresten på Tyras blogg att hon söker mer träningsinlägg på bloggar. Är det något ni vill att jag ska lägga upp mer av? Hur vi arbetar våra hästar utan hinder? Hur vi stärker deras kroppar? Dressyrpass? Longering? Osv? Något speciellt ni vill läsa mer om?

 

 

Contrast

6årigt sto Con Air – Cicero

En av våra unghästar vi har i stallet. Hon börjar verkligen blomma ut och hon skötte sig exemplariskt under tävlingarna. Och gud vad kul hon tyckte att det var! Detta är en häst vi tror lite extra på. Vad tycker du?

En banbyggares tankar

En väldigt populär internationell banbyggare är ifrån Bulgarien och han var även banbyggare under helgens tävlingar. Han är en god vän till oss och under Grand Prixen stod vi och pratade samtidigt som vi tittade på tävlingarna. Han frågade mig vad jag tyckte om banan och jag svarade (ärligt) att jag gillade den väldigt mycket. Han frågade då “Varför”?.
Jag blev faktiskt lite ställd av frågan då jag aldrig riktigt reflekterat över varför jag gillar eller ogillar vissa sorters banor och jag fick tänka till en stund innan jag faktiskt svarade honom.

De banor jag gillar är de som är logiska. När man har hoppat ett hinder så är det liksom enkelt att hitta nästa. Inga brutna linjer, inga konstiga tillbakasvängar och inga svängar i konstiga vinklar åt “fel” håll. Jag gillar alltså enkla banor (men man kan slänga in svåra linjer och trixiga kombinationer såklart!).

Han tittade på mig och log när jag svarade detta. Han sa att det är precis så han tänker. Han vill bygga banor som är “positiva”. Alltså banor där hästen enkelt kan tänka framåt. Inga banor som förstör rytmen man har utan enkla transportsträckor. Han sa att han studerat många olika banbyggare och deras sätt att bygga. Han studerar också ekipage som rider dessa banor. Samma ekipage, olika banbyggare. Det han har kommit fram till är att hästarna “tar för sig mer” och har öronen framåt mer (söker hinder) när det är logiskt vart den ska. Öronen åker gärna bak (=ovilja att hitta nästa hinder) och galoppen blir stötig och tillbakadragen när alla svåra svängar, tillbakavändningar osv kommer in i bilden.

Han förklarade också att han vill bygga banor som ger en positiv upplevelse för hästar så att de kan utvecklas på ett bra sätt. Jag blev glad av att höra detta. Att banbyggare faktiskt inte bara tänker på hur man kan göra en bana så trixig och svår som möjligt utan att de faktiskt också tänker på hur hästen reagerar på olika sorters banor. Och att de tar hänsyn till hästarnas upplevelser. Det värmer i hjärtat och det får mig att tro på denna sporten, att alla aspekter faktiskt vill hästarna väl på sitt egna sätt!

apix3

Dakota – Vinnarrundan


Detta är alltså Dakotas (6årig hingst e. Stakkato) vinnarrunda i 100cms-klassen.
Han har aldrig ridits riktigt mot klockan, inte på detta sättet iallafall. Men han var helt med på noterna och tyckte det var så himla roligt. Han taggade till lite extra och såg till att han inte var nära en enda bom runt banan. Kapacitet har han, han är superförsiktig, han hoppar med mycket scoop, har en vägvinnande galopp och är väldigt tävlingsinriktad. Många, många bra egenskaper för en framtida topphäst!