Hur jobbar en häst rätt med graman?

Graman är ett laddat ord i det svenska hästlexikonen. Gramanen är dålig, grym mot hästen och används bara av dom som inte har kunskap nog att rida sin häst på rätt sätt.
Ändå rider varenda internationell toppryttare på graman då och då. Då kan man fråga sig, är de svenska “hobbyryttarna” mer pålästa och rutinerade än proffsen eller vet proffsen något som “hobbyryttarna” inte vet?

Ja, det kan man ju verkligen fråga sig? Vet du allt om gramanen? Vart har du fått den informationen ifrån? Läst på en blogg? Hört av kompisen?
Det där är det värsta fenomenet jag vet i (speciellt den svenska) hästvärlden. Någon har en åsikt som denne berättar för sina kompisar. Kompisarna litar blint på denna information och sprider den vidare. Ingen tänker ett steg längre eller i andra banor, utan alla ser bara den dåliga informationen som kommer fram. Till slut är hela hästsverige insnöade på något som faktiskt inte stämmer till 100%.

Så jag försvarar gramanen i detta inlägg? JA, faktiskt!
Jag har nu varit beblandad med absoluta toppryttare från hela världen i många år. Snart 5 faktiskt. Jag har jobbat som groom, ryttare, jag har haft egna ansvarshästar och nu driver jag ett professionellt stall med 50 hästar. Jag har varit på stora tävlingar, pratat med de största ryttarna, frågat frågor, tittat på uppvärmningar, diskuterat fram och tillbaka och tycker att jag har fått så pass mycket information från så pass olika håll så jag kan bilda mig en egen uppfattning. En uppfattning som jag delar med majoriteten av era idoler.

En graman är en HJÄLPtygel. En hjälp för både ryttare och häst när man behöver det där lilla extra. Jag radar upp tillfällen vi använder graman (NOTERA: Vi använder graman ytterst sällan!!!) och VARFÖR vi gör det:

– På unga, oinridna hästar som är vassa (inte de där kolugna som man måste banka framåt). 
Varför? För både din och hästens säkerhet. Som en livlina. Med en graman på kan hästen inte stegra eller resa sig så högt som den skulle kunna utan. På en sån häst, utan graman, kan det sluta med att både häst och ryttare ligger på rygg på marken, stora odds är att ryttaren ligger underst. En häst lär sig snabbt ovanor (går det att stå på bakbenen gör den kanske det om det är “en lite hårdare nöt att knäcka”) men den lär sig snabbt vad som är rätt och behagligt också. Därför behövs gramanen oftast inte många ridpass innan hästen är säker på det stadiet.

-På unga hästar som är väldigt svaga och obalanserade.
Varför? Som en HJÄLP för hästen. Ja, de har något extra att luta sig på och nej, det är inte det man strävar efter i längden. Men en obalanserad, svag häst höjer automatiskt huvudet, sänker ryggen och sladdar ut med bakbenen. Den kommer ta år innan hästen blir starkare i den sortens ridning och det kommer slita på alla hästens delar något otroligt. Bättre att rida 10minuters pass med en graman så de får ner huvudet och får till en balans. Självklart är inte bärigheten och styrkan där ändå på en sådan häst, men man ger hästen rätt förutsättningar att nå dit fortare. En graman går också att lätta i, så man rider ju inte fullt inspänd hela tiden. Syftet med en graman i ett sånt läge är att få hästens hals och nacke lång och låg så ryggen kommer upp naturligt!

-På starka hästar
Varför? För att få igenom förhållningen tydligare redan från start. Behövs oftast bara ca 5 minuter på framskrittningen sen förstår hästen vad man vill! Självklart rids dessa hästar i form UTAN gramanens hjälp, gramanen har ett helt annat syfte!

-Vid cavalettihoppning/bommar
Varför? Om man har en starkare häst som gärna går iväg mot hinder kan det vara bra att rida små cavalettibanor med full kontroll. Det kan vara bra med en graman. En graman kan man lätta i när som helst så att den inte har någon effekt längre. Det är det bra med gramanen. Man kan anpassa precis som man vill. Blir hästen stark kan man i en millisekund ta i gramanen för att sedan lätta och bli mjuk igen. Det är alltså ingenting man placerar huvudet med och håller kvar där, då används gramanen på fel sätt. Självklart rids hästen i form utan gramanen, i denna övning har gramanen ett helt annat syfte!

-På okoncentrerade hästar
Varför? För att då och då kunna säga:- “Hej, hallå! Här är jag, nu koncetrerar vi oss på vår uppgift”

Såhär SKA en graman användas. Att dra ihop halsen på hästen, placera huvudet vid bogen och rida hästen så en timme om dagen är inte syftet med en graman. Men det är fel att skylla på gramanen i ett sånt läge för gramanen blir endast vad man gör den till. Det är ryttaren uppe på hästen som har ett par skruvar lösa (för att uttrycka sig på ett lämpligt sätt) i deras non-existing hjärna. Det ÄR inte många som kan agera rätt och har den känslan som krävs för att använda gramanen på rätt sätt, men det är fortfarande inte gramanens fel, det är ryttarna som är för outbildade!

En graman ÄR en bra hjälp om den används på rätt sätt, men det kan aldrig bli gramanens fel och den används på olämpligt sätt. Ryttaren är alltid ansvarig till hur de använder utrustningen de sätter på sin häst. Utrustning blir aldrig starkare än man gör den!

Aria hoppar

Filmade Aria lite igår när  Ivo hoppade henne. Hon har inte hoppat sedan senast de var iväg på tävling i början på oktober, så han ville bara checka allt med höjder och så vidare så att allt kändes bra. Och det gjorde det. På måndag eller tisdag åker hästarna mot Österrike för två tävlingshelger!

Vad tycker ni? (Sänk ljudet om ni inte vill höra min tröttgnälliga bebis i bakgrunden, hehe)

Olika raser – olika behov

Jag är fortfarande inne lite på det här spåret hur man ska behandla sin häst. Men vet ni vad jag tror? Jag tror olika hästar behöver olika behandling!
En shetlandsponny är något helt annat än en travare, liksom en islandshäst är något helt annat än en Holsteiner. Kan man behandla en travare och en shetlandsponny på samma villkor? Eller en islandshäst och en Holsteiner? Jag tror inte det.

Olika raser har olika behov. De är ämnade att göra olika saker och de är byggda på helt olika sätt. En islandshäst klarar kyla väldigt bra, är viktbärande och i regel trygga individer. En Holsteiner tål inte blåst och regn i samma utsträckning, de har “skörare” kroppar som måste underhållas på ett helt annat sätt och de är framavlade till att ha tävlingsinstinkter.

En Holsteiner är en framavlad sporthäst. De har mer tävlingsinstinkt, mer korrekta kroppar för hård ansträngning och mindre primitiva behov än många andra hästraser. För att en Holsteiner (och andra framavlade sportraser) ska må bra måste man ta hänsyn till deras specifika behov, precis som man måste ta hänsyn till shetlandsponniers, islandshästar och travares särskilda behov också.

Sporthästar över lag är mer “känsliga” än andra hästraser. De blir lätt frusna, vilket leder till stelhet och deras behov av flocken och flykten börjar också trappas ner. Jag säger inte att de inte är flykt- och flockdjur, för de är det. Men man avlar gärna vidare på hingstar med mer sportsliga egenskaper än de primitiva så de primitiva delarna tonas ner lite i dagens sporthästvärld. En sporthäst gillar över lag inte blåst, minusgrader, regn eller snö. Då spenderar de hellre tid inomhus där det är behagligare för deras känsliga kroppar. Slänger man ut dom i hagen under sådana väderförhållanden lyser det missnöje om hästarna.
Jag tror då inte det är schysst att tvinga ut dom i en hage bara för “att det ska vara så”. Det finns många andra sätt att få en häst att komma utanför boxen x antal timmar om dagen.

Det jag menar är att ja, hästar är hästar. Men nej, alla hästar är inte likadana. Samma sak som en liten Jack Russell och en Sankt Bernard, behandlas de helt lika och har de exakt samma behov. Nej. Så varför är det så viktigt att alla hästar ska behandlas lika då?
Det finns olika inriktningar i hästvärlden och alla inriktningar kräver olika typer av hästindivider. De olika individerna borde då rimligtvis också behandlas olika, beroende på deras behov? Eller?

En av mina favoriter

DSC_7052 DSC_7063En av mina favorithästar i stallet heter Celsuis. Han är en 6årig ungersk valack som vi fick till stallet för ungefär ett och ett halvt år sedan.

Celsius är en riktig “tjejhäst”. Han är söt som socker, modellen är en lite mindre variant. Han är lätt för hand och skänkel, en riktig mover och hoppar med en väldigt god teknik. En sån där häst som när alla tjejer ser hon så bara :-“Åhhhhh, vad han är fiiiiiin!”.

Ivo har honom i sitt gäng nu. Innan han kom till oss, som 5åring hade han startat några små tävlingar. Han har också hunnit se tävlingsbanorna i våra ägor, men inte på några högre höjder. Nästa år fyller han 7år och då måste han börja hoppa lite ordentligt för att hänga med i utvecklingen. Därför har Ivo tagit över honom för att kunna pusha honom lite extra nu ett par månader och förhoppningsvis börja ta med honom på lite tävlingar i vår.

 

Tja Backlegs!

DSC_7079 DSC_7080

Lilla Cera, så söt! Tyckte det var kul att hoppa och sparade inte på krutet alls. Hon är rolig den hästen. Vid första anblicken såg hon ut som en ranglig tvååring men efter klippning och med en sadel på ser hon faktiskt ut som en häst. Hon är 10år att tillägga.

Vi trodde när vi fick henne att hon var en bra juniorhäst, beeeep, fel hade vi. Vilket tryck hon har och vilken vilja. Och ENERGI. I överflöd. Lite för vass för en junior måste jag säga.
Ivo gillar henne och vi får het enkelt se hur framtiden ser ut för henne!